FALSK MATEMATIK. “Förluster av skogar och andra ekosystem undergräver vårt dagliga välbefinnande och hotar till och med börsens och bruttonationalproduktens framtid”, skriver John Reid och Thomas Lovejoy.
John Reid grundade the Conservation Strategy Fund, och är seniorekonom på Nia Tero. Thomas Lovejoy var the Amazon Biodiversity Centers president, och professor i miljövetenskap och -policy på George Mason University. I våras publicerade W. W. Norton förlag Reid och Lovejoys bok Ever Green: Saving Big forests to Save the Planet, som New York Review of Books beskrev som “the best current overview of global forest health.”.
Ekonomi är hur vi människor använder resurser för att överleva och nå lycka. Men en ekonomi som förstör kollektiva nyttigheter och förbiser större och intakta ekosystems värde är en misslyckad ekonomi. Till dags dato har förstörelsen av levande miljöer ibland varit en oavsiktlig bieffekt av ekonomisk aktivitet, och ibland en del av pionjärers, härskares, och entreprenörers avsiktliga planer. I bägge fallen var de flesta människor länge omedvetna om att produktionen av varor urholkade vårt ekonomiska systems biofysiska grundfundament. Tidigare skogsfragmenterare var oskyldigt omedvetna om den vetskap vi nu besitter: Detta kan inte fortgå. Vår planetära och ekonomiska hälsa är oförenlig med ytterligare skogslikvideringar. Till att börja med är bindandet av kol i intakt skogsmark, alltså skog som inte splittrats i enskilda bestånd, extremt undervärderat.
För att ge plats åt jordens skogar, inom det slags ekonomiska ramverk som styr regeringar och utvecklingsbanker, behöver vi en ekonomi som i stället för att utplåna naturen främjar den. Detta innebär inte att ekonomin måste krympa; det betyder att den till fullo kan förverkligas. Som Partha Dasgupta säger i sin 606 sidor långa rapport från 2021 till den brittiska staten, angående den biologiska mångfaldens ekonomi: ”Att hävda att det finns ett ’ekonomiskt skäl’ å ena sidan, och ett ’miljömässigt skäl’ å andra sidan, är att missförstå ekonomins natur.”
Världen behöver en ekonomi som prioriterar skogen, inte träden.
Ekonomi är vad vi kallar summan av vårt sammanlagda samspel med varandra och den materiella världen – inklusive skogarna – för att erhålla varor och tjänster som främjar vårt välbefinnande. Men de flesta av oss verkar i ekonomier som fullt lagligt fäller skogar tills de är för små att förlora sig i. Våra marknadsplatser tillåter handel med skogens delar, utan att bry sig om integriteten hos de större ekosystem som gör dessa delar möjliga. En av våra mest betydande utmaningar, när vi eftersträvar en framtid bestående av välmående skogar med icke fragmenterade biotoper, är att ändra på detta. Om vi misslyckas är följderna enkla att förutse: De stora skogarna kommer att fällas och försvinna, såsom de alltid fällts och utplånats på grund av rådande ekonomiska prioriteringar.
Världen behöver en ekonomi som prioriterar skogen, inte träden. I stället för att söka kompromisser som rör en hektar eller ens 50 000 hektar, bör vår ekonomi ta hänsyn till skogen som helhet.
Skogsorienterade mått bör bli del av vardagsdiskussionen angående hur väl ekonomin gör sitt jobb – alltså, hur väl den fördelar resurser för att uppnå mänskligt välbefinnande. I stället diskuterar våra beslutsfattare och ekonomiska reportrar följande: Det monetära värdet av allt vi producerar, det vill säga bruttonationalprodukten, eller BNP; BNP:s årliga tillväxttakt; dagsvärdet av förväntade framtida vinster i börsnoterade företag; andelen villiga arbetstagare som har jobb (arbetslöshetstalet); huruvida vårt samhälle säljer fler varor till andra, eller köper mer (handelsbalansen); och människors mentala beredskap att köpa (konsumentförtroendet). Med andra ord: Ett transaktionsraseri, en drös bestående av vinster, mänskligt slit, ett handelsförsprång gentemot andra nationer, och en benägenhet att köpa.
Detta är alltså våra viktigaste indikatorer för välbefinnande.
Under covid-19-pandemin strömmade människor till naturen i rekordstora skaror för att stärka humöret. Men förluster av skogar och andra ekosystem undergräver vårt dagliga välbefinnande och hotar till och med börsens och bruttonationalproduktens framtid – ändå behandlas dessa förluster som mindre viktiga. Ekonomisk utvidgning i alla legitima branscher rapporteras som något otvetydigt gott. Istället borde vi uppmana journalister att varje gång de rapporterar, fråga sig om det de beskriver gynnar naturen. Medierna skulle kunna inkludera klimatkostnader och klimatfördelar i all företagsrapportering. Det finns data som möjliggör mätande av de atmosfäriska följderna av byggande, oljeborrning, konsumtion, flygresor, och sjöfart. Varför inte redovisa dessa uppgifter? Ett annat steg i rätt riktning vore en kvartalsvis återkommande skogsrapport, och som berättar om förluster och vinster, fragmentering, skogars koldioxidbindande och avverkningars utsläpp, samt förändringar av skogars skyddsstatus. Global Forest Watch erbjuder redan det mesta av denna information online. Det hela bör bevakas med samma iver som alla konventionella mätningar av ekonomin bevakas.
Transparens av detta slag kommer att hjälpa konsumenter att göra genomtänkta och förnuftiga ekonomiska val, och uppmuntra regeringar och företag att göra bättre ifrån sig i skogsfrågor. En upplyst ekonomi kommer att hjälpa länder att utforma en skogspolitik som har en realistisk syn på marknadens begränsningar, som undviker oåterkalleliga förluster av natur och kultur, och som är geografiskt specifik och ambitiös.
John Reid och Thomas Lovejoy
