BOKSLÄPP. Tychonium – upptäckten är en svindlande och fantasieggande historisk spänningsroman om hemliga sällskap, maktspel och stora upptäckter. Elin Stadenberg ringde upp författaren Jan Johannesson för att prata om boken och romandebuten.
Ålder: 53 år
Född: Landskrona, uppväxt i Borstahusen
Bor: I Lund och har ett fritidshus på Ven
Familj: Fru och två söner
Intresse: Utförsåkning, läsning, båtliv och golf.
Du inleder hösten med att debutera som författare. Den sista augusti kom Tychonium – upptäckten ut, hur känns det att ha släppt din första roman?
– Väldigt spännande och kul! Det känns helt fantastiskt att ha kommit igenom med det här arbetet. Det är lite nervöst att nu börja få reaktioner från läsare men jag är jättenöjd med boken och tror och hoppas att den landar väl. Vi hade releasefest i trädgården med nära och kära, alla var glada men jag var nog gladast!
Tychonium – upptäckten är ett historiskt äventyr och den första delen i en kommande romansvit.
– Ja, jag hade ett första manusutkast redan för tio år sedan men den boken refuserades och jag tänkte om. Under åren som gått har jag inte haft så mycket tid att skriva men däremot har jag funderat mycket på hur jag ville utveckla historien. För något år sedan fick jag chansen att göra om den och skriva ned den på nytt, och då blev det boken som jag nu har givit ut. Vi, förlaget och jag, bestämde oss för att dela upp manuset i två delar, fortsättningen, Tychonium – experimentet, kommer till våren.
Jag förstår, det är en gedigen historia. Vill du berätta vad den handlar om?
– Det finns en central underliggande berättelse som handlar om Tycho Brahes möten med sina assistenter i Brahes Familia på 1500-talet. En av besökarna blir hans nemesis och en verklig fiende till Brahe, och senare en viktig komponent i boken.
–1590 görs en upptäckt som får återverkningar i 1900-talet, ett alkemiskt experiment på en viss metall. Brahes Familia har levt kvar som ett ganska sömnigt sällskap. När nobelpristagaren i fysik får beskedet om priset från Kungliga Vetenskapsakademien, får han också ett erbjudande om en stor summa pengar från den ryske tsaren. Plötsligt har Brahes Familia tillgång till nog med pengar för att kunna göra om Brahes experiment. Det tar sedan fart i att de ska försöka hitta en lämplig plats att utföra experimentet på, sökandet tar delar av sällskapet till väglöst land. Förvecklingar i Ryssland, som kriget mot Japan, leder till nya överväganden för Familian. Två grupper står mot varandra, bakom erbjudandet att ge pengarna till Brahes hemliga upptäckt finns nämligen en önskan om att sätta ett väldigt kraftfullt vapen i händerna på Ryssland.
Där uppstår en konflikt i fråga om moral, att välja utifrån egna intressen eller för kollektivet. Tänker du att boken har några sådana teman?
– Det kan man säga. Brahes familias drivkraft ligger i att försöka hitta en lämplig energikälla, det verkar finnas mycket inneboende energi i upptäckten. Samtidigt brottas de med dilemmat att det potentiellt skulle kunna användas som ett vapen. Nobelpristagaren vill ta lite mer plats än de andra, trots att han inte är den som har gjort upptäckten. De verkliga ledarna för Brahes Familia är två kvinnor, de vill få saker och ting att hända men känner sig begränsade av hur kvinnor bemöts i den rådande allmänna samhällsställningen. På den ryska sidan råder en mer uttalad individualism, där det yttersta målet är att till sist vara den som kan erbjuda tsaren ett fantastiskt vapen till Rysslands framtida framgång.
Det är en historisk roman med flera verkliga konflikter och händelser, kanske kommet ur ditt egna historieintresse?
– Definitivt är det så. Det är historiskt beskrivet men med fiktionens suddiga gränser, det har varit spännande att bygga en brygga däremellan. Jag har ägnat mycket tid, kraft och tanke åt research för att göra det verklighetstroget. Många passager i boken relaterar till verkliga händelser, som byggandet av den transsibiriska järnvägen, där mina karaktärer finns med i periferin eller mitt i dem.
– Jag försöker också koppla till stora naturvetenskapliga upptäckter. Vissa steg som tas är avgörande för att vi ska kunna leva i den värld vi lever i nu, i förlängning med datorer och kvantdatorer där man i princip får svaret innan man ställt frågan. En blandning mellan samhällsutveckling och teknikutveckling, det är där jag har min fokalpunkt. Jag har medvetet satt huvudkaraktären Kirsten i rollen som forskare, vars uppgift är att förstå hur industrilandskapet kommer påverka samhället i stort. Det är ett sätt att fånga komplexiteten kring var tekniska uppfinningar leder oss både då och nuförtiden.
Ja det är ett flätverk av olika karaktärer, tider och platser, och hur de kommer samman. Hur har dessa tagit form i dig?
– Jag ville ha med nobelpristagaren i fysik från 1903, vilket sätter en begränsning i hur långt i tiden jag kan sträcka mig och vilket persongalleri som i övrigt blir intressant att jobba med. Deras sökande efter en plats att utföra sitt experiment på är vad som driver dem mot olika områden i världen. Dels till Bajkalsjön på istäckta vatten, episoden där de är i svenska fjällvärlden och till sist ger de sig ut på Atlanten för att försöka ta sig till Amerika.
– Sedan har jag läst mycket om just den här tidsperioden mellan 1903-1905, då vi var inne i andra andningen av den industriella revolutionen och gick från ånga till mer elektriskt drivna apparater i fabrikerna. Den överordnade diskussionen om den dåliga arbetsmiljön med få åtgärder finns med i boken som en matta. Telegrafen användes flitigt och järnvägen började komma på plats. Det finns även en annan dimension, utanför spännande upptäckter och teknologi, som utgörs av en stor bit världspolitik och ekonomisk verklighet att förhålla sig till.
Vad är det du tycker är intressant med Tycho Brahe och hans upptäckter?
– Jag tycker det är intressant att han lyckades med de medel han hade. Teleskopet var inte uppfunnet så han gjorde alla observationer med sina egna ögon, utan optiska förstärkningar. De använde metoder som förbättrade resultaten, han satte alla sina mätinstrument på fasta stativ och förankrade ner dem i konstruktioner i marken så att de var väderskyddade, vilket var avgörande för att de skulle få så stor och repetitiv mätdata. På så sätt kunde de dra slutsatser kring planetsystem och detaljer rörande Mars bana. Han hade även en intressant inbyggd konflikt med sig själv, huruvida han skulle acceptera Copernicus världsbild, som föregick Brahes. Där fanns det också konflikter mellan Tycho Brahe-familjen och hans riktiga familj, om tillgången till hans mätdata efter att han dog. Det känns som ytterligare en intressant historisk tidslinje att ta upp för framtida böcker!
Var föddes det här intresset för Brahe?
– Det är starkt kopplat till att jag har tillbringat mycket tid på Ven, och gör även nu. Vi har ett fritidshus där som har funnits i familjen sedan det byggdes 1914. Ön ligger centralt i Öresund, mitt i en storstadsregion nu för tiden, och jag tycker att det är spännande att försöka levandegöra det i boken. Det har varit viktigt för mig att göra en trevlig inramning av ön. Stora delar av min släkt kommer därifrån och har varit skutskeppare och sjömän under många generationer.
– Det finns ett alldeles utmärkt Tycho Brahe museum på Ven som är väl värt ett besök, jag är där ganska ofta och framför allt läser jag på om hans upptäckter. Tycho Brahe har lämnat efter sig mycket läsvärt men också upplevelsemässigt på Ven. Sedan har jag alltid haft ett stort historieintresse och kopplingen till historia, vetenskapshistoria, naturvetenskap är så pass viktigt för hur vi lever som människor idag.
Det är spännande att i boken få följa med i just den utvecklingen, de kommunicerar via telegram och reser mellan länder med båt.
– Ja, vi är så otroligt tillgängliga idag och tar nästan total tillgänglighet för givet. Men för hundratjugo år sedan hade människor en tillgänglighet i form av att de planerade väl och var mer öppna, för att ta emot brev om någon skulle komma på besök till exempel.
Du jobbar som civilingenjör annars och har flera olika fritidsintressen, hur har du hittat utrymme att skriva böcker?
– Jag kan styra mitt dagjobb ganska väl nu för tiden, som styrelseledamot i ett antal bolag och som egen företagare inom strategiplanering och produktledning. Det första utkastet skrev jag på kvällar och nätter men nu försöker jag att dedicera mer tid åt skrivandet. Jag har bytt jobbinriktning för att ha mer tid att skriva vidare på mina romanidéer. Nu när Upptäckten är ute behöver jag även kunna vara med i olika sammanhang där jag kan prata om boken med läsare.
Det låter som att det kreativa skrivandet kommer att fortsätta ta större plats framöver.
– Jag hoppas ju att jag får positivt gensvar. Skådeplatserna i boken är väldigt internationella så i någon mån hoppas jag att vi så småningom kan föra ut boken utanför Sverige. Jag tror den skulle fungera väl i ett anglosaxiskt perspektiv. Sedan tycker jag att persongalleriet i Tychoniumsviten är så pass intressant att jag gärna skulle vilja skriva en fortsättning. Utifrån eget intresse skulle jag då hoppa över de stora världskrigen, det är så många som har skrivit om dem, till en framtid i Ryssland, USA, Europa och Asien under 1920- och 30-talet. Kanske de som är barn i den här första boken kan finnas med i en tredje, om jag ska spekulera. Det finns mycket utrymme att göra någonting mer.
Hur har din relation till det kreativa skrivandet sett ut tidigare i livet?
– Jag är inte den som har suttit och skrivit försök till romaner och lagt i byrålådan, men jag läser mycket och inspireras av hur olika författare uttrycker sig, vissa driver mycket mer dialog eller beskriver rumsmiljöer mer detaljrikt. Jag är en observerande människa som tar till sig genom att betrakta, jag har sedan barnsben lagt märke till mycket detaljer, hur folk rör sig och uttrycker sig, och återanvänder det i mina romanfigurer.
Och till våren kommer alltså uppföljaren! Några särskilda förväntningar?
– Jag hoppas att boken ska läsas som en historisk spänningsroman, och är man aktiv läsare kan man nog hitta kopplingar till geopolitiska förvecklingar även i dagsläget. Jag hoppas att den som läser kan se olika historiska aspekter och ta till sig den sanning och konstellation som rådde i världen för hundratjugo år sedan, men det finns även ett budskap om att saker och ting får lov att ändras. Sådant tror och hoppas jag att man kan ta med sig som upptäckter i Upptäckten!
Ålder: 53 år
Född: Landskrona, uppväxt i Borstahusen
Bor: I Lund och har ett fritidshus på Ven
Familj: Fru och två söner
Intresse: Utförsåkning, läsning, båtliv och golf.
elin.stadenberg@opulens.se
