PRAKTISK GEMENSKAP. ”Kanske är det en misstro mot just distributiva system som är den minsta gemensamma nämnaren”, skriver Ludvig Almgren som funderar kring preppingrörelsen.
Ordet ”prepping” började dyka upp i amerikanska tidskrifter på slutet av 1970-talet. Då var kärnvapenkrig den stora katastrof som många väntade sig. På 1950- och 60-talet var privata skyddsrum en stor business i USA. En familj kunde köpa en färdig bunker som man sedan grävde ned i trädgården, lite som en trekammarbrunn. Dessa skyddsrum skulle skydda mot en attack och såldes ofta med mat och vatten för en månad eller mer.
I Sverige har jag fått intrycket av att en falang inom preppingrörelsen har sökt sig till hemvärnet även om en lika stor andel är pacifister. De flesta verkar fokusera på att vara självförsörjande eller ha förråd av mat, vatten och mediciner. Att bo på landsbygden eller ha tillgång till en så kallad ”Bug Out Location” uppmuntras och en sommarstuga kan ofta duga. Jag undrar om inte rörelsen har fått luft under vingarna under pandemin då många har valt att jobba på distans från glesbygden även om man har arbete i storstan.
Begreppet ruralisering är motsatsen till urbanisering. På 400-talet skedde en enorm ruralisering i det kollapsande romarriket. Huvudstaden Rom till exempel hade en miljon invånare runt Kristi födelse men bara en bråkdel i slutet av 400-talet. Någon större ruralisering har aldrig skett i Sverige, det kan bero på en relativt låg urbanisering. Det var först på slutet av 1940-talet som Stockholm läns befolkning överskred en miljon och vid den tiden bodde ungefär hälften av befolkningen fortfarande på glesbygden.
Det var kanske ingen slump att den så kallade gröna vågen svepte över Skandinavien på 1970-talet, den första generationen barn i moderna storstäder hade då vuxit upp. Rörelsen var brokig och hade flera drivkrafter. En skepticism mot modernismens betongförorter och materiella kultur var grunden men också en postmodern experimentlusta där kärnfamiljen ersattes av kollektiv och storfamiljer. Stor tonvikt lades vid kultur och kreativitet, små festivaler anordnades runtom i landet med musik, dans, konst och poesi. Tidskriften Åter drivs än idag, av arvtagarna till denna rörelse och vissa av dessa festivaler finns också kvar. Jag har själv besökt Mossagårdsfestivalen utanför Veberöd i Skåne. Evenemanget har visserligen bara funnits i 10 år men estetiken, folkvagnsbussarna, filosofin samt en del av besökarna för tankarna till gröna vågen.
Hur en katastrof i detalj skall se ut verkar bli mindre och mindre viktigt.
En av Sveriges största bloggar, Cornucopia, av författaren Lars Wilderäng har en tydlig underton av förberedelse för någon form av kris. På bloggen finns en kategori om prepping där man kan läsa om militära hot österifrån, olika typer av ekonomiska risker såsom bostadsbubbla och ekologiskt sammanbrott. Bloggens motto lyder: ”Evig tillväxt i en ändlig värld?” och Wilderäng har tillsammans med sin fru skrivit boken Är du förberedd? som ger tips på hur man kan klara sig utan elektricitet, vatten, mat och liknande vid en kris.
Hur en katastrof i detalj skall se ut verkar bli mindre och mindre viktigt. Många preppers verkar trivas med tanken på och i gemenskapen av att vara beredd. Det verkar inte finnas någon delad agenda eller praktisk gemenskap utan snarare ett samförstånd på distans.
I tider när matpriserna stiger och de globala logistikkedjorna börjar svaja blir fler och fler intresserade av självförsörjning eller åtminstone lokal försörjning. De flesta preppers verkar inte ha något emot teknik, tvärt om, de använder internetforum flitigt och installerar gärna solpaneler på taket. Det är stora distributiva system som ifrågasätts. Man vill vara oberoende av vattenledningar, elnät, livsmedels- och medicinkedjor samt i vissa fall också politiska system. Kanske är det en misstro mot just distributiva system som är den minsta gemensamma nämnaren.
Rent biologiskt finns det ingen anledning för människor att leva i grupper större än cirka 200 personer. Vad som fick oss att bygga städer från första början finns det lite olika teorier om. Den vanligaste bygger helt enkelt på en tillräckligt stor produktion av mat på ett litet område. Man började så och skörda säd på ett mer och mer effektivt sätt och fick, på de platser förhållandena var gynnsamma, ett överskott. Detta överskott ledde till befolkningsökning, handel och en specialisering, på den vägen växte städerna fram. Denna teori framförs i artikeln ”The Urban Revolution” av Gordon Childe från 1950.
På 1960-talet lade journalisten och forskaren Jane Jacobs fram en teori som bygger på att nomader träffades vid vissa bestämda punkter för att handla med varor som vilda djur, pälsar och frön. Med tiden blev dessa platser marknader och vissa kunde bosätta sig där och leva på att sköta handeln. Det var, enligt Jacobs, vid dessa små städer som jordbruk började diskuteras vilket ledde till att man började plantera frön från vild säd som sedan ledde till att folk blev bönder.
2018 skickade Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap ut broschyren Om krisen eller kriget kommer till alla hushåll i Sverige. Detta gjordes på uppdrag av regeringen vilket tyder på att det finns en känsla från de högsta institutionerna att risken har höjts för att något kan ske.
På nätet finns en uppsjö av hemsidor för prepping, dessa syftar i första hand till att sälja olika kit och handböcker men verkar också drivas i viss mån av en ideell vilja att öka beredskapen på gräsrotsnivå. På friluftsbutiken Naturkompaniets hemsida finns, under aktiviteter, en kategori som heter prepping.
Min egen krisberedskap sträcker sig till ett storpack mineralvatten i skafferiet samt ett stormkök i källaren, ibland funderar jag på att bättra på mina förråd men jag tycker mest att själva rörelsen i sig är intressant.
info@opulens.se
