HISTORIA. Jesper Nordström botaniserar bland gamla tyska vykort och ger oss historiska inblickar. Veckans vykort handlar om tv-stjärnorna i det forna DDR.
Med tanke på DDR:s värld av dåligt sytt mode, bajsbruna syntetsoffor, själsdödande betongkvarter och censur av västerländsk borgerlig dekadens så kan man undra hur medborgarna ändå hölls rimligt nöjda med flärd, sötma och ögonfägnad?
Svaret är: gör vykort föreställande monopol-tv:s kvinnliga programledare och låta dom vara interna kort som inte får sändas utomlands. Myten och det lockande glamorösa skulle bevaras internt. Låt det sen också ingå i en publicistisk symbios med DDR:s enda damtidning “Kultur im heim” för att mörka att det mest var män som samlade på dessa bilder.
Gyllene Tiders “Flickorna på TV2” i all ära men… Som mest fotogenisk var Fanny Damaschke som hade den utmanande situationen i att efter murens fall fortsätta som nyhetsankare i en kanal som plötsligt inte var starkt politiskt styrd. Här kan ni höra henne sjunga.
Jag anstränger mig för att inte falla ner i en hipp cool attityd gentemot estetiska fenomen från länder bakom järnridån och försöker därför hålla två tankar i huvudet när jag betraktar företeelser från en diktatur.
Jag känner att det kan finnas något lockande med ett tidevarv där det rådde en viss begränsning i utbud kring kändisar och människor med en viss aura. Som ung vuxen på 1990-talet då internet fortfarande var på ett trevande nytt stadium fanns det en handfull celebriteter att förhålla sig till, om man bortser från den internationella filmvärlden.
Tanken svindlar att det hade funnit små samlarkort med bilder på låt säga Justine Kirk eller Peter Siepen.
Vad det ytterst handlar om är väl närmast den begränsningens psykologi som Freddie Mercury sjunger om i “Radio Gaga”, en svunnen tid då människor samlades runt gemensamma tablåer och idoler.
jesper.nordstrom@opulens.se
