Tryggare kunde sparven inte vara än i Lina Sandells träd

PSALMDIKTARE. “Sorgens toner, när allt blir mörkt och slut. Födelsens, uppväxtens, glädjens, när livet tar sin början och allt är ljust.” Bengt Olof Dike besökte under pingsten Fröderyds prästgård, Lina Sandells barndomshem, och skriver om författaren till några av våra mest älskade svenska psalmer.

Den lilla sparven, på skräckfylld flykt från höken, fann en räddande gren i det lövrika askträdet, där en större, nedre gren härbärgerade den blivande psalmförfattaren och poeten. Höken slog vid åsynen av henne omedelbart till reträtt, och sparven överlevde attacken.

Sven Karlsson, pensionerad kyrkovaktmästare i Fröderyd utanför Vetlanda, berättar under den vackra pingstdagen passionerat om tillkomsten av en av de mest kända psalmerna, ”Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara”. Han står under samma ask – drygt 350 år gammal och nu i imponerande grovt och högt format – som var Lina Sandells (1832 – 1903) inspirationskälla under barndomen och tonåren.

Det som Karlsson inte vet om hennes liv och diktning, är knappast värt att känna till. Därför är han förstås också den perfekte guiden när han också tar oss, en liten men växande skara, på visning i Lina Sandellgården, det lilla museum som finns i hennes barndomshem, nämligen just Fröderyds prästgård. Det är en liten stuga, som var en flygelbyggnad till den prästgård där hennes pappa, prosten Jonas Sandell, bodde.

I huset finns delar av originalmöblemanget kvar, bland annat den lilla soffan där Lina ofta låg på grund av ibland svår sjuklighet men som inte hindrade henne från att bli en av frikyrkorörelsens stora kulturpersonligheter. Hur många vet att hon utöver att ha skrivit 15 psalmer (1986 år psalmbok) har tvåtusen dikter från sin penna? Och inte äldre än 14 år författade hon dikten ”Den gamla asken”. Vilket träd det rörde sig om, förstår vi ju. Asken, som blev den flyende sparvens räddning undan höken, därför att flickan Sandell satt där med, förmodar man, papper och penna. Sparvens räddning och trygghet blev sedan, berättar vår kunnige guide, barnaskarans trygghet under Gud, alltså den kända psalmen.

Lina Sandell var tidigt en läsande flicka, ointresserad av hushållsgöromål.

Lina Sandell var tidigt en läsande flicka, ointresserad av hushållsgöromål och annat arbete, som kvinnor på den tiden förväntades utföra. Redan i åtta-nioårsåldern började hon läsa främmande språk och gjorde senare som vuxen översättningsarbeten, vilket heller inte är så bekant. Det gagnade förstås henne, att föräldrahemmets hade en stark intellektuell miljö, där präster och deras familjer kom på besök. Inte minst var dåtidens store diktare, biskopen i Växjö stift, Esaias Tegnér, ofta gäst i Fröderyds prästgård. Lina Sandells hemförsamling låg ju också under detta stift, samtidigt som hennes pappa, Jonas Sandell, haft Tegnérs döttrar som konfirmander, när han var komminister i domkyrkan.

Pappan och prosten Sandell såg också tidigt sin dotters språkkänsla och teoretiska begåvning och lät henne därför slippa just de många praktiska göromålen, som hängde samman med det vid denna tid vanliga prästerliga jordbruk, som också delvis utgjorde försörjning för familjen.

Därför tog han sig också an Linas undervisning och lät henne få egen skrivplats i hans arbetsrum. Och säg den tolvåring som på originalspråken kunde läsa franska romaner och Johann Wolfgang von Goethes – Tysklands nationalskald – standardverk.

Sven Karlsson betonar också att hon alltid hade en stark vilja att vara hos sin pappa och där läsa och skriva. Alltså den intresserade och engagerade mönstereleven! Samt, inte minst viktigt för pappan, en kyrkans man, starkt troende dottern. Hon tycktes under hela sitt liv aldrig någon gång svikta i sin tillit till Gud, snarare då växa i den.

Dåtidens syn, som bland annat tog sig uttryck i att teoretiska studier mer var till skada för kvinnan än gagnade henne och samhället, var Lina Sandell kritisk emot; här hänvisade hon till litterära referenser och ansåg att det var falskt att påstå, att kvinnligt högmod blir följden av att se sig om med vidgad blick och konstatera Skaparens makt. Hon undrade också varför biskopen i Växjö, den ofta sedde gästen i Fröderyds prästgård, höll Goethe högt i diktens värld. Förebilden för Lina Sandell var ju – vilket också torde vara en överraskning för de flesta – Fredrika Bremer, en av vårt lands stora kvinnosaksföreträdare.

Mot den bakgrunden blev också den i några av hennes psalmer nedtonade ”feminiseringen” av texterna mycket irriterande för henne. Lina Sandell hade nämligen redan som barn mött liknelser om Guds och Jesu moderlighet och sedan använt dem i dikterna under sin tonårstid. I en psalm, som hon skrev 1863, står bland annat att Jesus vill vara allt: ”Fader, moder, hem och framtid”. Men strofen redigerades bort, när psalmen togs in i EFS, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, psalmbok ”Sions toner”

Ett observandum i hennes psalmdiktning är att den kanske lika nästan kända psalmen ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst, vad än som kommer på!” har blivit den mest sjungna begravningspsalmen, medan ”Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara” är barnens psalm. Sorgens toner, när allt blir mörkt och slut. Födelsens, uppväxtens, glädjens, när livet tar sin början och allt är ljust. Gick Lina Sandells tankar månne i detta livets spann? Inte alls säkert eftersom texten i den förstnämnda ingalunda är koncentrerad till det jordiska livets slutskede eller Gudsrikets evighet. Psalmen har snarare successivt vuxit fram till att främst förknippas med de texter och toner, som brukar följa människan på den sista färden.

Lina Sandell, som 1867 gifte sig med den sju år äldre riksdagsmannen och grosshandlaren, Carl Oscar Berg, avled 1903. Hennes liv var fyllt av tragedier. Utöver att hennes och makens enda barn var dödfött, förlorade hon sin älskade far, prosten, som drunknade i Vättern under en gemensam sjöresa på Vättern 1858. Våren därefter dog hennes syster Charlotta i tuberkulos och efterlämnade tre barn, det yngsta spädbarn. Året därpå dog hennes mor Fredrica. 1892 insjuknade hon i tyfoidfeber.

Vid begravningen i Solna kyrka hade ett tusental personer infunnit sig, men av utrymmesskäl fick inte alla plats i kyrkan. En kör där stämde upp i hennes sång, ”Jag är en gäst och främling”, och vid graven sjöng sedan kören ”Tryggare kan ingen vara”. Och vad är då mer naturligt än att också de orden, följda av fortsättningsstrofen …”än Guds lilla barnaskara” lämnats på gravstenen till alla dem som sörjde Lina Sandell och den rika psalm- och kulturskatt, som hon efterlämnat?

Vår guide, Sven Karlsson, är förstås lika imponerad av hennes gärningar med utgångspunkt från hans församling i Småland, där han med glädje sammanfattar och förmedlar till vem det vara månde vad bygdens stora dotter har betytt.