CORONA. “Att det förekommit problem och onödiga dödsfall i vården är inte detsamma som systematiskt mord på äldre.” Under våren 2020 skrev Vladan Lausevic en uppmärksammad artikelserie i Opulens som bland annat var starkt kritisk till en läkares opinionsbildning under pandemin. Nu tittar han tillbaka på den debatten.
I samband med Covid-19 pandemin under 2020 och när regeringar runt om i världen började införa väldigt godtyckliga och drastiska restriktioner blev jag tipsad om en person vid namnet Jon Tallinger. Tipset kom från Mario Nakic som skriver på kroatiska sajten Liberal.hr. Regeringen i Kroatien införde bland de hårdaste restriktionerna i EU, bland annat genom förbud och böter om man vistades “för nära varandra”, liksom krav på särskilda dokument vid biltransport.
Kroatiens regering bröt mot landets konstitution vid flera tillfällen och restriktionerna i landet ledde även till att det mediala intresset blev större för utvecklingen i Sverige och Folkhälsomyndighetens strategi. Många läsare i Kroatien, framför allt de som var emot restriktionerna, läste om hur Sverige valt en väg baserad på rekommendationer och frivillighet istället för restriktioner och tvång. Men pandemins hantering i Sverige blev också ett föremål för debattörer, politiker och medier i Kroatien som valde att stödja regeringen och förespråka just “tuffa åtgärder”.
Det var i samband med det som läkaren Jon Tallinger blev intervjuad av flera kroatiska medier inklusive en av de största, den högerorienterade Večernji List (Kvällstidningen). Under maj 2020 blev Tallinger omnämnd som expert då flera medier skrev om hans påståenden att den svenska strategin fungerar dåligt och att svenska myndigheter ägnar sig åt “mord på äldre”. Efter att jag hade läst om Tallinger skrev jag en artikelserie i tre delar i Opulens: Den första avslöjade Talingers osanna påståenden att Sverige mördade sina äldre. Den andra handlade om Tallingers kopplingar till högerextrema eller konspiratoriska miljöer och den tredje om hur han tillsammans med andra försökte sälja syrgas till äldreboenden.
Under 2020 kom Tallinger bland annat att samverka med Latifa Löfvenberg, anställd vid Region Gävleborg som senare blev avskedad i samband med agerandet under pandemin. Både Tallinger och Löfvenberg ansåg att i princip alla Covid-19 patienter borde behandlas med syrgas i strid mot medicinsk praxis där till exempel äldre patienter inte kan få syrgas utan noggrann bedömning. Detta då syrgasens effekt på lungorna kan öka risken för dödsfall. Bland det mest absurda, men också allvarliga och omoraliska, var att Tallinger försökte sälja syrgas till regioner och äldreboenden.
När det kommer till pandemins hantering i stort så skriver Tallinger fortfarande på sitt Twitterkonto att han hade rätt i sak och att Sverige under Anders Tegnells ledning svikit de äldre. Tallingers påståenden och kommentarer stärks av debatten men situationen är mer komplicerad än så. Det finns mycket saklig och befogad kritik av den svenska strategin, men inte ens sådan kritik visar att “hårda tag”, lockdown, och godtyckliga restriktioner skulle varit bättre alternativ.
Att det förekommit problem och onödiga dödsfall i vården är inte detsamma som systematiskt “mord på äldre” som Jon Tallinger påstått. En stor del av de äldre patienterna med Covid-19 dog inte enbart av coronaviruset utan på grund av viruset i kombination med andra svåra sjukdomar.
Erfarenheterna från pandemin visar också att ungefär var femte person som antingen haft, eller misstänks ha haft, covid-19 på de undersökta äldreboendena inte fått någon individuell läkarbedömning. Problemen består också av ovaccinerad vårdpersonal som blivit smittade och offentliga äldreboenden med interna problem. Det är hur som helst fastlagt att alla äldre covidpatienter inte kunde ha behandlats med syrgas på grund av riskerna.
I efterhand kan man också se hur Tallinger agerat i samband med att pandemin blivit hanterad. Han har flyttat till Danmark där han twittrar då och då på ett mer eller mindre populistiskt, överdrivet och förljuget sätt som inte bidrar till mer sakliga och trovärdiga diskussioner. Därför är det värt att minnas tiden med pandemin som en tid när en läkare försökte tjäna skattepengar genom att sprida rädsla, lögner och överdrifter samtidigt som många andra kämpade och slet för att göra skillnad på riktigt.