KAFFEKULTUR. “Det kanske är information som är vår tids sprit: e-post, nyheter och sociala medier. Vi kanske är missbrukare allihop”, skriver Ludvig Almgren.
Jag måste kalla denna plats unik; doften från bakugnen, en känsla av en svunnen tid. Jag vet inget annat ställe i stan som är så hemtrevligt med levande ljus och klassiska kökssoffor. Blickar möts, stammisar hälsar på varandra, barnen umgås med sina föräldrar. Det finns till och med böcker utplacerade för att läsa ihop med sina barn. Personalens stressade spring fram och tillbaka känns inte osunt utan snarare bekant, som när man som barn var på släktkalas hos någon moster eller så.
Jag får syn på en annan stammis, han var här långt innan jag började komma, vi brukar prata:
Efter några enkla hälsningsfraser utbrister jag:
”Det är alltid sådan atmosfär här!”
”Ja, det är Malmös bästa, det är därför jag återkommer”, svarar han.
”Och trevlig personal”, tillägger jag.
”Ja precis, de förstår vad service innebär”, svarar han.
”Och bra utbud på både kakor och smörgåsar”, jag fortsätter lovsången.
”Exakt!” Jan börjar tappa uppmärksamheten.
”Det enda som fattas är ju wifi”, jag var tvungen att byta ton om jag skulle hålla igång konversationen.
”Men det är ju avsiktligt”, svarar han med en allvarlig blick.
”Jasså?!”, reagerar jag frågande.
”Ja, de vill inte ha en massa laptop-nissar som sitter försjunkna i sina skärmar, då kan man gå till Espresso House i stället”, nu låter han lite stolt över sitt kafé.
”Jahaja!”, säger jag innan jag blir stum och låter tanken sjunka in.
Vad är egentligen skillnaden mellan detta ställe och Espresso House? Det är något i atmosfären, något abstrakt. Folk sitter ju länge här också, jag själv kan sitta en timme eller två och människorna runt mig byts inte ut i någon större utsträckning. Det bör nämnas att jag är en person som mer än gärna sjunker ned i en laptop, inte minst för att skriva texter som denna, eller en podcast om historia eller filosofi.
Så varför kommer jag hit, varför slösar jag bort min värdefulla lediga tid på ett ställe där jag inte kan vara produktiv? Visst man kan aktivera så kallad hot spot på alla nyare telefoner men det kostar både batteritid och surf.
Enligt vissa tolkningar av judendomen får man inte göra upp eld på lördagar. Detta har sedan överförts till elektricitet, man får alltså inte använda elektriska apparater såsom smartphones eller laptops en dag i veckan. Det finns ju såklart någon tanke med detta, kanske att man ska fokusera på det själsliga, det som inte kräver teknologi. Eller bara att man ska ge sina barn sin fulla uppmärksamhet.
Det är något speciellt dock, någon form av gammal mänsklig etikett eller socialiserande det wifi-fria kaféet handlar om. Ett tempel av mänskligt umgänge mitt i ett hav av elektronisk stimulans. Lite som en kyrka, fast helt utan predikan. Kanske var det såhär de gamla religionerna fungerade, de som inte hade texter; man gick till ett tempel efter arbetet bara för att sitta där och kontemplera en stund.
Efter två månaders belägring sommaren 1683 blev Wien undsatt av både en tyskromersk och en polsk-litauisk armé. Resultatet blev att turkarna gav upp och vände hemåt, de hade byggt upp en hel stad av tält utanför Wiens murar och en hel del saker blev kvarlämnat. Enligt en sägen hittade någon en säck kaffe bland bråten och startade Europas första kafé.
Ölstugor av olika slag hade funnits sedan urminnes tider men detta var något nytt på vår kontinent. När läs- och skrivkunnigheten började breda ut sig på 1700-talet kunde människor plötsligt sitta på kaféer efter jobbet och diskutera händelser eller nya idéer man hade läst om i tidningar. Detta var ett stort steg från de rykten som spreds på medeltiden som ibland ledde till upplopp, ofta med start i någon ölstuga.
Allt detta ledde till en ny typ av intellektuellt liv som var helt öppet för allmänheten, det fanns inte längre några barriärer mellan vad som diskuterades vid hoven eller på universiteten och på kaféer och i tidningar. De flesta människor deltog ju fortfarande inte i teologiska eller politiska diskussioner men för dem som ville var det inget längre som hindrade.
I Sverige var brännvinet fortfarande folkets dryck, i början av 1800-talet var alkoholkonsumtionen verkligen svindlande. Det var precis som på den där affischen, där mannen kommer hem stupfull och kvinnan väntar med hungriga barn. Alltför ofta söps lönen upp och barnen fick gå hungriga, ibland fick arbetarna till och med betalt i sprit. Det var inte bara att själva alkoholismen i sig och de problem det innebar för familjen utan också på samhällsnivå. Efterfrågan på sprit ökade priset på säd och gjorde i slutänden att mat blev dyrare.
Det var mycket tack vare nykterhetsrörelsen som kaffet och fikakulturen bredde ut sig i Sverige. Den upplyste och nyktre arbetaren skulle dricka kaffe ihop med sina kamrater. Man tog en paus från arbetet, satte sig runt ett bord, gärna ett runt bord, utan gavel. Alla satt vid samma bord, från förman till städare, sedan återgick var och en till sin post. Det är kanske svårt för oss att förstå hur revolutionerande detta var vid 1800-talets slut, det var mycket med hjälp av denna ritual man skapade det nya samhället.
I Värmland, mitt emellan Karlstad och Oslo, finns en semesteranläggning som heter Naturbyn. Jag stannade till där då jag hade vägarna förbi för ett par år sedan, jag hade läst om det i Svenska Turistföreningens tidning. Man kan beskriva det som en stugby mitt i skogen, man kan ägna sig åt kanotpaddling, träsnideri, mountainbikecykling och sådant. Mitt i byn finns en lokal som liknar ett gammalt långhus från vikingatiden. Där kan man hålla konferenser, kurser eller bara samlas på kvällarna runt brasan och ha trevligt tillsammans.
Vissa av stugorna är byggda som trädkojor med en trappa upp bland grenarna, dessa kostar över 1000 kronor per natt. Ett av de säljande argumenten för Naturbyn är den totala avsaknaden av både wifi och elektricitet. Vill man ha värme får man hugga och elda ved och vill man laga mat finns gasspisar.
Det kanske är information som är vår tids sprit: e-post, nyheter och sociala medier. Vi kanske är missbrukare allihop, det kanske är därför vi går hit, till det wifi-fria kaféet; för att dricka kaffe och inte konsumera information.
info@opulens.se
