Reklam är blodomloppet i marknadsekonomin

MEDIEKRITIK. För att marknadsekonomin ska fungera krävs marknadsföring. Kunden måste veta vilka alternativ som finns. Det menar Pär Axelsson i en replik till Erik Cardelús reklamkritiska krönika i tisdags. Cardelús svarar direkt här under.

I en välskriven krönika i Opulens sågar Erik Cardelús helt reklamen. Hans tes är att den målar upp orealistiska världar, gör människor olyckliga och därför är livsfarlig. Hårda ord.

Der är omöjligt att säga att han har helt fel. Att hitta reklam som kan kallas bondfångeri är lättare än lätt. En viktig del i hans kritik är att dagens digitala marknadsföring är ännu farligare än den traditionella. Detta eftersom denna var tydlig och hade en identifierbar avsändare: ”Volvos Värde Varar”, ”Ta’t lugnt – ta en Toy”. Men marknadsföring via Facebook och Google, går ut på att vi inte ska förstå att vi tar del av reklam – än mindre ska vi kunna identifiera den som står bakom.

Men vad Cardelús artikel undviker, precis som i många liknande betraktelser, är frågan som i sämre amerikansk film kärnfullt skulle uttryckas som: “What’s the f-cking alternative?”

Jo, en värld utan reklam. Jag reste å yrkets vägnar en del i Sovjet och Östeuropa på 70-talet. Där fanns den världen. Det var också en värld där det fanns en typ av tandkräm, en sorts herrhatt, två typer av personbilar. Och framförallt – en typ av marknadsförd åsikt.

Marknadsekonomin har många fel och brister och är lätt att kritisera. Ett annat problem är att den i princip saknar konkurrens. Andra ekonomiska system som prövats i vår tid har misslyckats ganska snabbt. Eftersom de än i mindre grad än marknadsekonomin gett ett bättre samhälle och lyckliga människor.

När marknadsekonomi fungerar som den ska, vilket den sällan gör fullt ut, plockar den fram de produkter folk vill ha till de priser vi tycker är rimliga. För att den ska fungera krävs marknadsföring/reklam. Kunden måste veta vilka alternativ som finns. Genom att via reklam erbjuda marknaden en produkt eller tjänst, får producenten veta om den håller måttet – det vill säga om tillräckligt många vill köpa den. Därmed lokaliseras resurserna riktigt.

Enkelt uttryckt – reklam är blodomloppet i marknadsekonomin. Stryps den dör ekonomin.

Utan marknadsföring hade Bill Gates haft monopol på våra datorprylar. Apples styrka var och är en genialisk marknadsföring. Vi hade haft monopol på bryggerimarknaden. För det var Leon Nordins lysande kampanjer som fick då nästan konkursmässiga Spendrups att utmana halvstatliga Pripps och erbjuda alternativ folk längtade efter. Listan på liknande exempel kan göras hur lång som helst.

Vi hjälper författare och kreatörer att formulera sin idé, att hitta rätt tilltal och att nå ut.

Hur skulle Erik Cardelús kunna hitta böckerna, musiken och filmerna han ville se i en värld utan reklam? Hur hade han funnit den bostad han vill ha?

I Tyskland ställdes de olika typerna av ekonomi mot varandra på ett tydligt sätt. I slutet av 50-talet byggde Öst en bil som hette Trabant. Den skulle konkurrera med Västs Volkswagen. I början var priset ungefär det samma och de var båda enkla till konstruktionen.

Tiden gick och Trabanten blev en succé, väntetiden för en bil var upp till 15 år. Den saknade konkurrens och utvecklades mycket litet. Det behövdes inte. Tvåtaktsmotor och plastkaross sålde finfint. År efter år.

När muren föll 1989 var Västs Volkswagen en tekniskt och prestandamässigt helt överlägsen bil. Den enkla modellen Polo var dessutom betydligt billigare än Trabanten. Tillverkningen av den östtyska bilen upphörde omedelbart. Marknaden, förmedlad via reklam som gjorde att folk kunde välja, hade tvingat fram en bättre och billigare produkt.

Visst kan vi ta bort all reklam. Men det kommer innebära att vi får göra oss av med en massa annat också. Vi kommer går in i en annan värld. Kan vi göra så mycket reklam för denna reklamfria värld att allmänheten vill köpa den?

Svar direkt:

Lika svårt som Pär Axelsson finner det att invända mot huvudsaker i min krönika, bland annat med frasen “Det är omöjligt att säga att han har helt fel.”, lika svårt tycker jag det är motsäga hans tes. Jag är tacksam att han reagerat på ett så välskrivet sätt.

Just nu är marknadsekonomi det bästa sämsta alternativet vi har.

Varken jag eller någon jag umgås med har någon alls längtan tillbaka till ett system som vi visserligen inte har upplevt, men som vi på goda grunder förstår var långt värre än dagens rådande alternativ. Östkommunismen förgjorde sig själv. Det var ett – på många sätt – ruttet system. Dagens system är otvivelaktligt bättre, men likväl som allt annat i ett öppet och demokratiskt samhälle möjligt att debattera och utveckla.

Om mina ord var hårda eller inte, lämnar jag till varje enskild läsare att avgöra. Personligen uppskattar jag att läsa krönikor som länkar till fakta, egna tankar och andras röster, men som samtidigt tar ut tydliga och tänkvärda positioner.

Min position är att mycket av dagens reklam är skadlig och fördummande, en åsikt som är föga unik.

Samtidigt finns reklamen där som en självklar del av vår marknadsekonomi. Så vi får ta det onda med det goda, men vara öppna för utveckling. Just därför uppmuntrar och uppmanar jag till kritiskt tänkande, vad gäller reklam och mycket annat ofullständigt som vi lever med.