KAMMARMUSIK. “Under festivalen hinner man avnjuta oerhört mycket musik. Det gäller att sovra och inte ta för sig för mycket från den väldiga musikbuffén. Den som vill hinna allt kommer att bli frustrerad”, skriver Björn Gustavsson om kammarmusikfestivalen i Kuhmo.
”Välkomna, vänner, musikälskare och äventyrslystna; bordet står dukat. Var säkra på att ni kommer att lindas in i en magisk vävnad i Kuhmo… Musik är människoandens enda alster som får tiden att stå stilla, känslor och skönhet att bli tidlösa. Njut av musiken; den är en förverkligad dröm…”
Med de högtidligt stämda orden hälsades konsertpubliken välkommen den sommar jag för några år sedan besökte den legendariska kammarmusikfestivalen i staden Kuhmo, långt österut i finska Karelen.
Hur kommer det sig att denna fjärran lilla ort kunnat bli så omtalad bland musikkännare världen runt och år efter år lyckas attrahera i storleksordningen 50 000 kammarmusikälskare? Dels har det med det överväldigande programutbudet att göra, men också med den synnerligen höga kvalitén på musiker och ensembler som kommer hit, numera från i princip hela världen.
Den påtagligt internationella stämningen – och ofta med samma slags uppklädda konsertklientel man ser på exempelvis Deutsche Oper och Carnegie Hall – kontrasteras härligt av Kuhmos enkla kaffeställen, vida himmel och tajgaaktiga vildmark. Österut, mot ryska gränsen, utbreder sig oexploaterad ödemark, där horder av vildrenar ännu drar omkring och där avsaknaden av skogsavverkningar skänker en underbar känsla av storslagenhet.
En ytterligare sällsamhet är förstås de vitaktiga, sommarljusa nätterna. Många festivalbesökare samlas kring nattliga eldar vid sjökanten och ofta bjuds det musik även där. Natten är ljus, och människorna ser också ljusa ut, som upplysta inifrån av all musik de fått höra.
Under festivalen hinner man avnjuta oerhört mycket musik. Det gäller att sovra och inte ta för sig för mycket från den väldiga musikbuffén. Den som vill hinna allt kommer att bli frustrerad. Ofta bjuds hundratalet konserter under en festival, från morgon till sen natt, och antalet medverkande musiker kan räknas i hundratal.
En dag var jag så uppfylld av musik att jag till och med glömde att äta. Jag klarade mig utmärkt på Brahms och Schubert istället.
Till skillnad från Musik vid Siljan – tidigare Nordeuropas största musikfestival – handlar Kuhmo-festivalen enbart om kammarmusik. Men bredden är ändå stor, liksom andelen nyskrivna eller i vart fall samtida verk.
Trots att kammarmusiken som genre är en krisbransch också i Finland märks inget av detta i Kuhmo. Istället fungerar här kammarmusik som draglok för både det regionala och nationella musiklivet, liksom för turistnäringen i hela denna region. De lokala myndigheterna har i takt med festivalens tillväxt satsat allt tydligare på att stödja festivalen. Kammarmusik har satt Kuhmo på kartan och gjort staden känd över hela världen.
Många ser festivalen som en viktig motor för den framtidstro som nu spirar. Sannolikt var det festivalen som bidrog till att förvandla Kuhmo från ålderdomligt provinssamhälle till modern stad. År 1986, när kammarmusikveckorna alltmer hade börjat uppmärksammas även internationellt, fick den lilla ödemarksorten, sent omsider, stadsrättigheter. Dessförinnan hade Kuhmo knappt haft något som helst utbud av konserter och samhället omgavs av väglösa byar med egna små byskolor. Kontakten med omvärlden var liten.
Kammarmusikveckorna i Kuhmo – som sedan starten tjänat som förebild för många festivaler runtom i Europa – är resultatet av visionären Seppo Kuhmanens envishet; en cellist (f. 1949) som år 1970 föreslog en festival just här. Hans tanke föll i god jord i det karga Karelen – och festivalen visar år efter år vilken kraft musik kan innehålla.
bjorn.gustavsson@opulens.se
