Nya ljud: Franska trion, Gatuduvan och Erik Ivarsson

POP/ROCK. Den här veckan har Hanna Chawki  lyssnat på en fantastisk text framförd med nonchalans som imponerar. Hon har också hört på en rappande gatupoet och njutit av toner från en egensinnig gitarrist.

Det är en stilla fredagsmorgon i universum. Men jag konstaterar att folk släpper singlar och plattor av bara tusan i slutet av mars månad och i början av april. Det är nog vårens ankomst det beror på.

Franska Trion med den långa spensliga Matti Ollikainen i täten har släppt en ljuvlig singel “Blasé“. Man skrattar åt den fantastiska texten och njuter av Ollikainens imponerande nonchalanta sätt att rappa/sluddra/sjunga fram orden i rapid.

Ingen kommer i närheten av Ollikainens attityd. ”En vacker kvinna kunde en gång göra mig glad och locka fram en smörig kärleksballad,  nu ser jag bara en hög med kött och jag blir trött, så jävla, trött, jag e blasé ”.

Förutom en text och ett framförande av den som är mästerligt så är soundet fylligt och väldigt behagligt att vaggas i. Cantillo på trummor är svängig värre. Det är fin tajming att släppa en singel med titeln “Blasé” i mars 2022 när världen alltmer tycks rämna. Jag ska bära med mig den livsvisdomen minst en weekend.

Sedan har vi den stockholmska rapparen och poeten Gatuduvan som skulle kunna vara en karaktär i ett av Joakim Pirinens seriealbum. Han har släppt en ny singel, “Hell Hökis“.

Gatuduvan vaknar och känner sig som en bakfull sommardag, utan något att dricka, halvpsykotisk, röksugen, vandrar omkring på olika platser i Stockholm till ett luftigt reggaekomp. Det är roliga texter om ett trasigt liv och en tom storstad, men musiken är lite seg.

Gatuduvan illustrerar Stockholm idag, och ger oss en kuslig känsla av stängda dörrar och ensamhet.

Erik Ivarsson, gitarristen med de många gitarrerna, såsom de flesta gitarrister, har släppt en ny singel med den spännande titeln “Nattskärrans bud“.

Låten darrar fram instrumentalt. Det är gitarr på gitarr. Ivarsson har känsla för låttitlar, det har vi sett i hans tidigare produktion.

Han är en ytterst egensinnig gitarrist som skapar sin egen gitarrvärld, ömsom farlig som natten ömsom blank som en sjö.

Jag väntar på att Ivarssons universum ska expandera än mer. Hans låttitlar bär på ett löfte om det.