HISTORIA. Jesper Nordström botaniserar bland gamla tyska vykort och ger oss historiska inblickar. Veckans vykort handlar om Autobahn.
Under mina 20 år som Malmöbo har jag gått gata upp och ner och begrundat byggnader. En tendens har jag upptäckt; modernistiska funkisbostadshus som förut innehöll bensinmackar som nu gjorts om till restauranger, butikslokaler eller bara ett tomt indrag i huskroppen.
Att ha en bensinmack i sitt bostadshus i sitt hus räknades som modernistisk lyx, numera är de bortsanererade som miljö- och brandfarlig paria. Historien är full av teknik som vi nu verkligen inte ser som eftersträvansvärd. Som när man under mellankrigstiden skröt med att man hade en äkta asbestbrödrost.
Knappast något land förutom USA var så inriktat på bilism som Tyskland under efterkrigstiden. Det fanns många anledningar till det.
Medel-Fritz ville se framåt och glömma. Kreditinstituten gav fördelaktiga statligt subventionerade lån för att få full rulle på ekonomin. Sist men inte minst en mörkare anledning; att andra världskrigets rustningsindustri stod kvar och lätt kunde ställas om till biltillverkning.
Den tidens vägkrogar blev utflyktsmål i sig själv med ambitiös mat och lockande inredning, inte som nu när det mest är ett snabbt stopp med plastmöbler och någon stabbig hamburgertallrik.
Som vid Bundes-Autobahn-Brückenrasthaus. Det ligger utmed den såkallade “Hansa-Linie” mellan Köln och Hamburg och är en eftertraktad sträcka i Tyskland för de som ägnar sig åt bilturism av annat slag; nämligen att få köra fort.
På 70-talet satt Kraftwerk-medlemmarna Ralf Hütter och Florian Schneider här och sög på en kaffe och ägnade sig åt “fältstudier” om hur man gör ett konceptalbum om att köra på motorväg.
Notera att vägen är en del av motivet, den försvinner bort i den blånande horisonten precis som på skivomslaget.