FILMPREMIÄR. Ingela Brovik har varit på filmpremiär och sett Magnus Gerttens nya dokumentär Nelly & Nadine. “Det finns en oavbruten intensitet i regissörens sökande efter den dolda, gömda eller förträngda historien,” skriver Brovik.
Hennes blick är så stark att den når oss som ser filmklippet ur de journalfilmer som gjordes då båten med överlevande från tyska koncentrationsläger nådde Malmö hamn, våren 1945. Nadine Hwang, nyligen befriad fånge från tyskt koncentrationsläger bär på en tung historia under andra världskrigets fasor, då hon som lesbisk kvinna arresterades i Frankrike och fördes till koncentrationslägret i Ravensbruck.
Nadine mötte operasångerskan Nelly i lägret. Det skedde en kväll 1944 när Nelly skulle sjunga i den franska baracken, och en röst i mörkret bad henne sjunga någonting ur Madame Butterfly, och efter att hon hade gjort det kom den som önskat sången, Nadine, fram ur mörkret och tackade Nelly med eftertryck. Så börjar en oväntad historia om kärlek och den startar alltså i ett koncentrationsläger. Det är bakgrunden till Magnus Gerttens nya dokumentär Nelly & Nadine som haft sin världspremiär på årets Berlin-filmfestival, där filmen fick mycket beröm och vann Teddy Award.
Nelly & Nadine är den tredje delen i den trilogi som Magnus Gertten gjort med utgångspunkt i den journalfilm av utmärkt kvalitet som visar hur befriade fångar anländer till Malmö med de vita bussarna 1945, Del ett var Hoppets hamn (2011) och del två Every Face has a Name (2015).
Filmerna kan i någon mening påminna om den berömda boken På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust, originaltitel A la recherche du temps perdu, dock är den svenska titeln mer optimistisk. Franska ordet perdu betyder förlorad, svenska flytt inger hopp om att hinna ifatt tiden.
Och det gör Magnus Gertten i sin nya Nelly & Nadine där han söker efter den tid som flytt – och hittar den – storyn om de två kvinnorna som möts i koncentrationslägret, kärlek uppstår mitt i krigets helvete, som tar slut, men de lyckas finna varandra, igen. En fullkomligt osannolik historia som i Magnus Gerttens film skildras med konstnärlig kraft, som blir en berättelse i sig. Hur han får kontakt med släktingar till Nelly och Nadine, hur materialet öppnas och tar plats i filmen, nästan i dialog med oss i publiken.
Det finns en oavbruten intensitet i regissörens sökande efter den dolda, gömda eller förträngda historien om Nellys liv, som finns bevarad i kartonger på vinden hos unga släktingar med foton, filmer och en dagbok, som med kärleksfull respekt blir en kongenial berättelse. Magnus Gerttens regi tillsammans med Caroline Troedssons utsökta filmfoto skapar en film som söker sanningen – på många nivåer.
info@opulens.se
