Littestraden: Reflektioner

PROSALYRIK.  Vi har idag glädjen att publicera korta existentiella reflektioner av Jessica Sorting. 

Jessica Sorting är född och uppväxt i Göteborg men lever nu med man och dotter i Växjö. Hon avskyr generaliseringar, älskar medmänsklighet och drivs av andras livsresor.

Hennes texter beskriver ångest och förväntningar, livskraft och att våga stanna upp för att omvärdera, kampen mot idioti, rädslan att vara otillräcklig, ilskan över förtryck och den råa förmågan för människans orimliga hat utan reson.

Vi vill nu presentera några av hennes korta reflektioner över hur svårt det kan vara att existera som en liten människa i en stor och hotfull värld.

CAROLINA THELIN 

Andnöd i neon

Lyckan lyser på en neonskylt. Det surrar till och den slocknar. Du tittar inåt där är det mörkt. Du famlar, du står rakryggad, ditt skal brister. Luften ger dig hopp men tyngden av lidandet gör dig vemodig. Du vill, du kan men ändå är det stopp. Labyrintens ingångar hänvisar i all sin prakt. Hittar du ut. Syret avtar, ryggraden förmultnar. Du vill inte, du kan inte, ingen säger stopp.

Rotlös

Vinden biter i träden på fältet. Sluttningen uppåt bär människan längs en smal stig. Det är tyst men vinden lyfter röster från då. Lyckan vandrar sida vid sida med motsatsen. Löven på träden fryser fast, tiden håller andan, kylan biter fast i själen. Tiden finns inte, hjärtat slår, tiden stannar, nej tanken stannar. Fälten där borta där stigen tar slut. Blicken över fallet ner mot den mörkblåa ytan vilar stilla. Tiden andas igen. Vinden slår kraft i vingarna som bär tanken. Styrkan slår rot. Vänd om.

Vakuum

Ett korn av ingenting kan innefatta allt. Det kan kväva ditt andetag. Kornet som borde flyga förbi. Det tar död på något och gör det bärliga oumbärligt. Det etsar sig fast på hornhinnan det ställer allt på sin spets. Du vacklar, inget finns över dig, inget under dig. Framåt in i ridån och din tid står still. Hjälp! Du hör dig själv. Hjälp! Alla skrattar. Ilskan bär dig och förgör dig på samma gång. Du skriker men i ett vakuum. Du ser inte längre, du gör inte längre. Motvinden är ditt enda motstånd. Lugn. Andas. Lugn.

Syndabocken

När hatet visar vägen dör många själar i förtid. Girigheten biter sig fast och när sig på lidandet. Syndabockens stigma kvarstår. Bödelns yxa svingas av trötta armar. Sorgen brister ut i ilska. Den lyckligt lottade gråter över förlorat privilegium. Ett barn föds och hjulet börjar snurra på nytt. Utvecklingen är invecklad. Besudlad av det förgångna. Vi tänker aldrig nytt. En ny tanke föds när en hämmad och förtryckt bjuds upp på podiet. Verkligheten tystar alltid. Stilla står vi i sorgen, ilskan och förnekelsen.

Of synk

Det skaver. Som ett sår som aldrig läker. Du vet vart du står, du har din moraliska kompass men världen synkar inte. Det finns ingen vägvisare som kan ge dig riktning. Du skriker med all din kraft att Nu Räcker Det! Ingen lyssnar. Medmänsklighet är påhittat. Det är en lyx, få människor förunnat tänker du. Men så växer hoppet över förtvivlan och du inser att allt börjar med en gnista, gnistan är du.