“I Marocko idkar en del ultrasgrupper välgörenhet, i Israel protesterar palestinska ultras mot ockupationen och under den arabiska våren kulminerade kopplingen mellan fotboll och politik.” I år inträffar både dam-EM och herr-VM i fotboll. Under 2022 kommer Erik Cardelús skriva en serie texter som behandlar fotbollen som samhälleligt fenomen. Tidigare delar hittas här.
Med ljusare dagar och lyfta restriktioner, öppnas återigen för platsgemensamma kulturupplevelser. En av många spännande utställningar i huvudstaden är Ultra: fotboll och politik vid Medelhavet. Platsen är Medelhavsmuseet, belägen mitt framför Slottet och med Utbildningsdepartementet och Operan som närmaste grannar.
I utställningen, som pågår fram till 8 januari 2023, skildras supporterkulturen i länderna runt Medelhavet. Tonvikten ligger på Nordafrika, med en speciell koppling till de länder som påverkades av den arabiska våren 2010-2012, men även Turkiet och Israel förekommer. Att vara en hängiven supporter – en ultra – innebär visserligen en stark gemenskap, men kan också vara riskfyllt, speciellt i de nordafrikanska länder som tyngs av våldsamheter, korruption och bristfällig demokrati. Här finns starka spänningar mellan regimen och ultras.
Bengaler, sånger och böljande hav av kroppar och visuella koreografier är central del av ultraskulturen. En intensiv utlevelse och närvaro. I ett tifo – ett visuellt läktararrangemang – förenas många känslodimensioner: kärleken till ett lag, tillhörighet och gemenskap, spänning och kreativitet. Ett skådespel där tusentals människor samverkar, en gemenskap som sällan finns i övrigt i dagens fragmentariserade och individualiserade globalsamhälle.
I utställningen gestaltas också mycket av dessa fenomen, men här beskrivs och förklaras också ultraskulturens uppkomst och utveckling. Först ut var numera kroatiska Hajduk Split, det kroatiska laget som redan på 50-talet började utveckla en ultraskultur. Detta skedde inspirerat av mötet med brasiliansk läktarkultur, torcida, vilket inträffade då Jugoslavien deltog i fotbolls-VM i Brasilien 1950. Sedan kom den italienska supporterkulturen att hamna i fokus, med ultras och tifon, numera vardagsmat för vilken supporterklubb som helst världen över.
Det är ett välbekant faktum att ultrasgrupper spelade en framträdande roll i den arabiska våren. Klubbflaggor och läktarsånger förekom flitigt i demonstrationstågen; här fanns sedan länge en uppdämd vrede mot regimen, mot vanstyre och maktmissbruk, knapphet och arbetslöshet. Ändå finns det ingen enkel koppling mellan ultras och det politiska fältet. Tydligt är att underpriviligerade unga män förekommer i stark överrepresentation bland ultras, en grupp som sällan fastnar i subtila och spetsfundiga politiska analyser. Gunget, grabbigheten och gemenskapen på läktaren är och förblir alltid överordnade. Likafullt finns det åtskilliga exempel på att ultras agerat utanför dessa ramar. I Marocko idkar en del ultrasgrupper välgörenhet, i Israel protesterar palestinska ultras mot ockupationen och under den arabiska våren kulminerade kopplingen mellan fotboll och politik.
Att många ultras har en avog inställning till media och ordningsmakt är ingen hemlighet, varken här eller där, nu eller då. Att våldet ofta ligger på lur är inte heller något att hymla om. Kanske dessa testosteron- och adrenalinstinna drifter utövar en lika stark lockelse som gemenskapen, att få uppleva något spännande, intensivt och livsförhöjande som sätter fart och färg på den annars ganska glåmiga verkligheten. Maktlöshet förvandlas till makt, om så bara i ett böljande folkhav på en läktare. Inte heller är det någon hemlighet att den moraliska kompassen lätt kan börja svaja när människor rör i stora grupper, gemenskaper genomsyrade av inpräglat revirtänkande och rivalitet mot andra likartade grupper.
Utställningen på Medelhavsmuseet håller en god balans mellan att berätta och förklara, mellan distans och direkthet. Ultraskulturens lockelse flödar i ljud och bild, utan att det för den skull tippar över och blir förhärligande. Att vara uppslukad av en intensiv gemenskap kan vara lika skönt som skadligt.
info@opulens.se
