LYRIK. Vi har i dag nöjet att få publicera dikter av poeten Vin Dahlborg.
Vín Dahlborg är en tjugotvåårig ickebinär queer poet och skribent som är bosatt i Malmö och studerar genusvetenskap och filosofi samt skrivande med fokus på framförallt poesi. Hen skriver om teman gällande transidentitet, den queera och mångfacetterade kärleken, psykisk ohälsa och sin barndom som halvsloven.
Så här beskriver Dahlborg själv sitt skrivande: “Jag rör mig ofta i gränslandet mellan att skriva i skov av bättre/sämre psykiskt mående, älskar att skriva gestaltande av saker i min vardag som rör ett queert liv som ickebinär och poly, och utforskar gärna identiteten och kontrasten som sloven och svensk, med den komplicerade barndomen och bakgrunden som följt av det. Tycker även mycket om att läsa på scen och intresseras starkt av poetry slam-scenen i Malmö”.
Nu har vi den stora glädjen att få publicera några av Dahlborgs dikter som hen använt på scen eller i läsande sammanhang.
CAROLINA THELIN
inte knoppar utan kroppar
jag tappar andan av
de jävla brösten och
hoppas att de hoppar av
hoppas de brister när
huden sträcks ut bildar
ärrvävnad och bristningar
lindrar som en krans på en
lite sorglig bröstkorg
från ilskan som sipprar
ut genom hårsäckar och
bröstvårtorna och
jag kan inte andas för
jag bär något hårt som trycker
in
in
in så jag slipper se
skutt
skutt
skutt dras med i
ryggen och skulderbladet
huden som nästan dras med varje gång
jag drar ännu mer mer mer
ut
ut
ut så jag
brister
badrumsspegeln
ingenting får
borstas framför den
där jävla
spegeln
inga tänder
inga fläckar får
synas befläcka
skvätta upp från
emaljavlagringar
det blir
äckligt
inget hår
inga strån då
dränks du av
avloppsvattnet som
svämmar över
vattenlåset det
kommer kväva dig
äckligt
ingen dusch
får ånga
ingen dimma den
lämnar kalkavlagringar i
listen som
rostar
äckligt
äckligt
filé
hen är uppfuckad
lite nött i kanten
som en blir när en
inte har några muskler
kvar hen hade
inget annat att
käka så
hen åt upp dem alla
musklerna alltså
slet isär
lem för lem och
tuggade senor
långsamt spottade ut
trådar de fastnade mellan
tänderna och det var
orsak nog att
sluta
hen är mindre uppfuckad
idag
har mer muskler har
byggt sig upp igen
som en legosats
bit
för
bit lite konkavt lite
snett och en del
längst upp saknas men det
funkar
sanningen
skaka till och röra om
hälla upp presentera
i kristallglas
vätska övergår till is
expanderar och glaset
spricker
ut rinner vätskan igen
bildar spår av skamfläckar på bordet
förr däri bodde
könsdysfori
kroppspanik en
låg självkänsla
och rasande
osäkerhet
den gjorde mig
apatisk
jag bytte ut min pushup mot en
binder
demonterade speglar i
alla rum
helt plötsligt blev jag en person som
bar keps
örhängena allt längre
alltmer obskyra
jag fångar in folk i dem
jag anser att män
liksom toalettborstar
är till för att bytas ut
gick från fallos till grottor
ickemännen fick mig
spruta
jag klippte mina naglar kort
mitt hår kortare
aceton vanligare än burgundyrött
jag kramar in och täcker bysten
snarare än att framhäva
slutat noppa mina bryn
lät mina slovenska fransar
sväva fritt
smeka mina ben klädda i päls igen för
det var menat så
speciellt på vintern
jag vandrar från
sopran till tenor
sträcker på mig när jag pratar
jag tar plats och älskar mer
*
min umgängeskrets blev sakta en skara
färgglada personer med den
gemensamma nämnaren
Annanhet för
vi var de andra
Ekis
Skogen står i
lågor från klingan som
skär i träden de
förvuxna trådarna av
tusentals arbetande celler
ett evigt långt förbund
en ständig livskraft
Du drar fem rosafärgade vassa
eggar igenom markerar
revir du river ner
vårat syre vår livskraft
ett helt ekosystem du
inte fick röra
Kajsa Ekis Ekman snälla
håll käften eller
barmhärtiga dig
din intersektionella analys
är skarpladdad du
hugger och
den brister
på vår bekostnad
vi står rödmarkerade
i siktet
Din feminism brinner
från alla vi som blivit
ditt ofrivilliga bränsle din
skördesskog i jaktsäsong
vi är ett djur vars päls du
fårar skårar sliter av
det du lämnar kvar är
ett kalhygge att
återbygga återfatta
andan
rötter
hens barndom är
doften av bärfis på jordiga fingrar
spruckna nagelband
att leta glimrande bergsstenar
eller glasskivor
en samling till marmorbläcket
ett rotsystem och
regndroppar som osa på
ett barns varma sommarhud
blåsa av brännässla
pysa ånga från
rotskott
flaskor undangömda mellan
dynor i MIO-soffan
där barnet leka kurragömma
eller gömma
från en kvinnas gallskrik det
delas av barnet
ett inre från
gömman
däri sitter gener
av gener hen blivit
rotlös
info@opulens.se
