Kanske ska boken läsas mer som en allegori

Litteratur.
Miriam Toews. (Foto: Wikipedia).

PROSA. Det hör till ovanligheterna att vi låter två recensenter skriva om samma bok, men ibland händer det. I synnerhet om det blir olika perspektiv på det skrivna. Thomas Almqvist uppmärksammade Miriam Toews roman “Kvinnor som pratar” i januari. Här kommer Anna Remmets recension av boken. Hon är i stort sett positiv men har vissa invändningar.

Kvinnor som pratar av Miriam Toews
Översättning: Erik Andersson
Rámus

Mennoniterna är en protestantisk frikyrklig grupp som på många sätt påminner om det kanske mer kända amishfolket. Liksom dessa lever de asketiska liv utan nymodigheter, vilket bland annat visar sig i kläderna där kvinnornas utstyrsel påminner om serien The Handmaid’s Tale (även om det självklart är mer korrekt att säga att tv-seriens kläder påminner om mennoniterna och amishfolket). Och med den stränga religionstolkningen följer föga överraskande ett patriarkat som verkar nästan lika strängt. I en sådan mennonitkoloni i Bolivia utsattes under tidigt 2000-tal flera kvinnor för sexuella övergrepp i nerdrogat tillstånd.

ANNA REMMETS
anna.remmets@opulens.se

Anna Remmets är litteraturvetare och frilansskribent och har skrivit litteraturkritik i bland annat Ord & Bild, Karavan, Astra, ETC och Brand. Hon är även en av två redaktörer för den finlandssvenska kulturtidskriften Horisont.

Det senaste från Litteratur

0 0kr