Ömsint och nära med Lars Lerin

RIKEDOM. Lars Lerin skapar i sina bilder stämningar och årstidsbilder som är helt underbara i sin rikedom och sitt överflöd, anser Bo Bjelvehammar.

Kråksommar av Lars Lerin
Bonnier Carlsen

Den senaste bilderboken av Lars Lerin som jag läste handlade om Elsa på Skräddartorp och hennes 28 katter. Denna bok handlar om samma tema och gestaltar relationen mellan människa och djur. Om vad vi kan lära och om vad vi kan iaktta i beteenden och handlingar.

I bokens nav finns tre kvinnor, systrarna Ingegerd och Margareta och deras mamma Adina. Och bredvid dem en kråka som alla blir glada av att ha nära sig; först var det en övergiven och tilltufsad kråkunge funnen i ett bråte av kvistar och ris, sedan blev den en självständig och stilig vuxenkråka

En kråka har många färger, från det svarta och grådammiga till det askgråa och blåa, Ulf Lundell säger annat ”kråkans rygg vit av solen, när den flyger över åkern”.

En kråka rör sig med värdighet och auktoritet och integritet, en kråka är både vaksam och uppmärksam. Just denna kråka, som har ett namn, Lotta, deltar med nyfikenhet och entusiasm i allt arbete på de tre kvinnornas gård. Fågeln lär sig att undvika faror, liksom att njuta av godbitar. Lotta visar en stor lekfullhet och en begåvad uppfinningsrikedom.

Lars Lerin visar i sina inkännande akvareller och med sina ord hur dessa tre människor och detta fågelväsen samverkar och är beroende av varandra på ett ömsint och nära sätt. Han skapar i sina bilder stämningar och årstidsbilder som är helt underbara i sin rikedom och sitt överflöd. Med lätthet låter han ljuset arbeta i sina bilder, han gestaltar på ett övertygande sätt både värme och respekt.

Det är en vacker berättelse om tre kvinnor och en kråkunge, i en bilderbok som passar lika bra för vuxna som för barn.