VINYL. Efter helguppehållet är det åter dax för veckans vax! I årets första vax resonerar Jesper Nordström kring traditionen med nyårskonsert från Wien.
Att jag verkligen satte mig ner och såg på den tv-sända nyårskonserten från Wien (den går för övrigt att ta del av månaden ut på SVT Play) i år kan ha göra med två års corona, corona, corona och åter corona. Själva tjatigheten om att tvätta händerna och hålla avstånd. Ja tack vi vet nu! Som om hela det bedrövliga samhället gått och blivit en broilervariant av Gullan Bornemarks “borsta tänderna”-ideal.
Eller kanske hade det att göra med att hela julen drunknat i tomteglitter och stabbig brunkål. Det verkar som den klassiska musiken från Wien mer och mer tagit över det som var julens anda och numera förmedlar den där balansen mellan stram högtid och värdighet parad med värme, tolerans och bjussig öppenhet. En ödets uppfriskande ironi är det dock, eftersom det faktiskt var Joseph Goebbels som instiftade traditionen med Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker efter Anschluss 1938.
Men ju mer jag sjunker ner i det och ser gamla klipp på nätet desto mer växer det fram att det hela är ganska queer, och långt ifrån den reaktionära heteronormativitet som nazisterna ville implementera.
Ur mina vinylsamlingar är det när det gäller Wienrelaterad nyårsmusik främst Franz Lehár-operetten “Glada änkan” och Emil Waldteufels valser jag kan plocka fram. Ja, den sistnämnde heter i översättning till svenska “Skogsdjävul” i efternamn!
Jag lämnar med varm hand över frågan om vals och marsch och rytm och aristokrati och militarism i dubbelmonarkins kölvatten till nån sociolog eller musikvetare. Men kort sagt ser jag för mitt inre både parader i uniformer och vidder med Edelweiss. Men sätter jag mig ner och lyssnar på det?
Svar: Nej! Däremot har det förekommit att jag tagit några valssteg med golvmoppen eftersom det är ett perfekt soundtrack när det gäller att glamourisera hushållsarbetet. Pröva själv till Emil Waldteufels “Skridskoåkarna“, Op. 183!
jesper.nordstrom@opulens.se
