POP/ROCK. Hanna Chawki har lyssnat på en förtrollande röst, en ljuv stämma och ett uthålligt gubbsväng. Det kan du också göra!
Sångerskan och musikern Josephine Foster från Colorado med den förtrollande rösten och härligt, skeva och vackra låtar har just släppt en singel från fullängdaren Godmother som kommer i början av nästa år, med titeln “Guardian Angel“.
En besynnerlig melodi som skiftar karaktär mellan udda verser och mer traditionell refräng, men ändå inte. Hela låten är en skön tvist. Och jag behöver en skyddsängel nu.
Planeten Jorden skälver. Foster är musikaliskt njutbar, intelligent och fantasifull. En kvinna i min smak. Frälsningsarmén i Underlandet.
En annan häftig sångerska är Yukimi Nagano som sjunger i svenska Little Dragon med den stabila trummisen Erik Brodin (släkt med den passionerade musikern Johan Johansson som under många år förgyllt staden Göteborg med sina nedslag vid keyboarden).
Little Dragon släppte en EP den 7 december med en och samma låt i tre varianter. “Drifting out“.
Först kommer standardvarianten med ett pianokomp som rullar fram på ett behagligt sätt.
Yukimi sjunger med själ och rullar omkring hon med, som en kelsugen katt. Sedan kommer en experimentell remix med trummor, effekter och elektronik.
Sist kommer en variation med stråkar. Längtan efter att driva iväg, upprepas och vi får flyta bort på olika sätt, till olika komp och med Yukimis ljuva stämma som en eggande pelare i templet som lyfter från marken för en ride mot det okända.
Min gamla polare Steffe ringde och klagade på Neil Young & Crazy Horse. Att de var gamla gubbar som klädde sig som tjugoåriga rock’n’rollers. Sånt har jag själv allt överseende med och kan tvärtom uppskatta en gammal person som är såpass ungdomlig att han eller hon har energi över att lägga på hälsosam attityd! Men hur låter plattan Barn som släpptes idag?
Öppningsspåret är sömnigt. Illavarslande start. Munspel, dragspel och trötta gitarrer. Neil har sin sensitiva och sylvassa stämma intakt och målar fram Amerika, ett hederligt Amerika på landet, en öl på baren, svettiga arbetare. Rustikt.
Schyst snubbe utan överraskningsmoment. Denna gången. Jag gungar med i vissa låtar för svänget är osvikligt.
Ett uthålligt sväng.
Låten som avrundar skivan heter “Don’t forget love” och den frasen upprepas många gånger som ett mantra till ännu en sömnig melodi. Som en gammal kärlek man glömt för länge sen, av en god anledning. Lite mer passion och craziness, maybe?
info@opulens.se
