MONTESQUIEU. Denna vår erfarenhet har gjort oss oförmögna att se betydelsen av att strikt hålla på grundläggande maktdelningsprinciper, skriver Anders Kjellström.
I början på hösten hade jag en grupp ekonomer på högskolan som skulle läsa juridik. Det var en bra grupp och spännande att arbeta med. I den inledande föreläsningen tog jag självklart upp Montesquieu och principerna om maktdelning.
Då studenterna såg mycket konsternerade ut frågade jag dem om de aldrig hört talas om Montesquieu och de bekräftade att så var fallet. Jag blev något förskräckt och kom att tänka på att de aldrig skulle begripa konflikten mellan EU och Polen/Ungern eller konflikterna i USA mellan Trump och den lagstiftande och dömande makten. De skulle helt enkelt inte vara orienterade i sin samtid. Jag gjorde vad jag kunde för att betona maktdelningens principer, men kände på något sätt att jag arbetade i motvind.
På sistone har jag upplevt samma frustration. När regeringen i Cementa-affären så kör över Lagrådet och fullständigt hämningslöst sätter domstolars domar ur spel verkar maktdelningsprinciperna vara icke-existerande så länge politisk enighet existerar. Ingen reagerar. Samma sak när den blivande statsministern uttalar sig i skuldfrågan i en pågående polisutredning. Politisk tystnad, men två professorer uttalade sig, vilket hedrar dem.
Jag har ytterligt svårt att tänka mig att detta skulle kunna ske i Västeuropa i något annat land än Sverige. Vi är Europas söndagsbarn. Vi har inte som kontinentaleuropa eller för den del Norden upplevt krigets förödande verkningar när all maktdelning sopats åt sidan och ersatts av den verkställande maktens totala dominans.
Denna vår erfarenhet har gjort oss oförmögna att se betydelsen av att strikt hålla på grundläggande maktdelningsprinciper. I vår pragmatiska värld har vi bara hållit fast vid en enda princip, nämligen principlösheten.
Detta har gjort oss dåligt rustade att möta eventuella auktoritära tendenser i framtiden. Vi har inte de juridiska och intellektuella vapen som behövs för att möta en sådan utmaning. Vi måste ta vår tids utmaningar på allvar och intellektuellt rusta oss för att anta dem.