TEATER. Fotboll i Jemen är en i alla avseenden engagerad skildring av hur Sverige varit en av de nationer som bidragit till terrorbekämpning på godtyckliga grunder, skriver Lena S Karlsson.
Fotboll i Jemen av Jan Käll
Regi: Richard Turpin
Teater Tribunalen, Stockholm
På gamla biografen i Lido, på Hornsgatan, spelas sen mitten av 90-talet politisk teater av ädelt märke. Ofta signerad radarparet Richard Turpin och Jan Käll. I den nu aktuella Fotboll i Jemen handlar det om hur en jemenitisk flykting i Sverige värvas som spion av CIA med benäget bistånd av Säpo. Avsikten är att infiltrera al-Qaida för att förfina det drönarprogram som USA använder för att bekämpa terrorismen, i just länder som Jemen.
Det är en historia som hämtad ur B-film eller från gammal kioskdeckare, men denna fantastiska historia är sann, enligt Tribunalens husdramatiker Jan Käll. Fotboll i Jemen baserar sig på verkliga händelser som det rapporterades om i svensk dagspress 2015.
I fokus står den unge och i politiskt hänseende oerhört naive unge Saleh, som från Jemen via Finland flyr till Sverige, ett land han har svårt att finna sig tillrätta i. Själv gläds han åt en växande familj och en enträgen hustru, som uppmanar honom att försöka hitta ett arbete för att försörja familjen – något som inte är helt lätt. Saleh är en lättsinnig gamäng och är föga intresserad av politisk kamp, när han knuffas ut i hetluften av sin hustru. Hon ser i honom en blivande hjälte som strider för ädla syften, ivrigt påhejad av en fanatisk imam.
För Saleh är detta en tragedi – han avslöjas i Jemen och avrättas, när han fullgjort sitt värv. Han hängs i ett fotbollsmål och glöms bort, människoliv står inte i någon högre kurs i detta smutsiga krig, där åtskilliga länders makthavare har blod på sina händer.
Jan Källs drama Fotboll i Jemen är en fresk över den kamp mot terrorn som George W Bush proklamerade efter den 11 september 2001 där till synes neutrala länder som Sverige drog sitt strå till stacken bakom lyckta dörrar.
Det är en yvig historia som berättas. Det växlas perspektiv och den kan ibland vara lite svår att hänga med i. Man rör sig genom komplicerade händelser med lätt hand och skildrar en mängd personer – somliga befinner sig i övre samhällsskikt medan andra tillhör samhällets olycksbarn. Handlingen tilldrar sig i olika länder och orter, alltifrån Jemen till Stockholm till Washington. Scenen är kal och innehåller bara några få scenelement som skärmar. Det känns kanske lite väl enkelt.
Spelet är på gränsen till burleskt och tempot är högt, som brukligt i föreställningar i regi av Richard Turpin. Ibland är man farligt nära gränsen för pekoralet vilket är att göra texten orättvisa. Man rör sig obehindrat mellan olika krigshärdar och behandlar så allvarliga saker som människor som utnyttjas och dör, oftast i obskyritet.
Men Fotboll i Jemen är en i alla avseenden engagerad skildring av hur Sverige varit en av de nationer som bidragit till terrorbekämpning på godtyckliga grunder i länder som Afghanistan, Libyen och Mali.
Det rör sig om frågor som är lika aktuella idag som 2015 då den unge och naive Saleh offrades i det smutsiga krig som bekämpning av terrorism ofta är. Föreställningen kokar ner till avgörande frågor. Vem bär ansvaret för detta till synes ändlösa krig mot terrorismen? Och vem bestämmer vilka personer som ska offras?