Filmfestival lyfter urfolksrättigheter

URFOLKSFILM. Urfolksfilmfestivalen Sápmi Indigenous Film Festival – Dellie Maa går av stapeln både i Tärnaby och i Stockholm i helgen.  Att lyfta fram urfolkskonstnärer är en del av den pågående försoningsprocessen med majoritetsbefolkningen. 

Helgens urfolksfilmfestival Sápmi Indigenous Film Festival – Dellie Maa, visar urfolksproducerade filmer under ledning av svenska samer. Festivalen äger rum i Tärnaby och Stockholm med ett samordnat program och en delad zoomkonferens mellan respektive publik. Suvi West, regissör till filmen Vår tysta kamp, om den finländska statens koloniala samepolitik, gästar festivalen på fredagen före och efter filmvisningen.

– Urfolksfilm förekommer sällan på de stora filmfestivalerna, vi behöver skapa egna festivaler för att spela de filmer vi vill utan att behöva möta kriterier som trollar bort mycket av det som är angeläget för urfolken att visa, säger Sameförenigens projektledare, Inge Frisk.

Idag finns det ett 80-tal urfolksfestivaler i världen utan influenser från andra festivaler. Dellie Maa har pågått sedan 2013, mestadels i Tärnaby, på initiativ av regissören Oskar Östergren Njaita som är producent till filmen Sameblod och aktiv inom den samiska filmbranschen.

I år samarbetar Dellie Maa och Sameföreningen i Stockholm med Australiska ambassaden, som har erbjudit urfolk resor, utbyten och kontakter med svenska samer.

Föreningen har även byggt kontakter med andra ambassader i Sverige genom åren. Enligt Frisk har Kanada varit duktiga på att engagera Sameföreningen i Stockholm och samer nationellt i olika evenemang. Under ett statsbesök engagerade Kanada en representant för det samiska folket i syfte att stå upp för deltagare som var inuiter.

– Det finns ett samband mellan alla urfolk och en historia som är ganska gemensam. Man har utsatts för assimilering, fråntagning av språk, av barn, rasbiologi, det finns komponenter i urfolkets historia där man tydligt ser trender i hur majoritetsbefolkningen har behandlat dem.

Enligt Frisk är alla länder som har en majoritetsbefolkning just nu på väg in i en försoningsprocess, som bland annat sker genom att lyfta fram landets urfolkskonstnärer på olika sätt.

– I Australien har man varit väldigt duktig på att lyfta fram aboriginska regissörer och givit dem möjlighet att berätta om sitt folk. Statistiken talar sitt språk, Aboriginer utgör ungefär 3% av Australiens befolkning medan antalet skådespelare som är aktiva i den Australiska filmbranschen är 5%. I Sverige har Augustpriset tagits flera gånger av samer, säger han.

Urfolksberättelser blir även intressanta eftersom det råder brist på dem, tror Frisk. Även om tidigare okända förhållanden börjar komma till majoritetssamhällets vetskap är det enligt honom inte tillräckligt.

– Jag tittade på statistiken för Sameblod, när den hade visats i ett år var det 2,3% av svenska majoritetsbefolkningen som hade sett filmen. Det var en betydelsefull film eftersom producenten Oskar Östergren Njaita engagerade samer i trakterna för logi, mat och transport, med syfte att filminsatsen skulle ge någonting tillbaka till lokalbefolkningen.

– Men det handlar också om att vi själva vill berätta de här historierna, man måste ha med urfolken på tåget om det ska bli några sådana berättelser för den stora majoritetsbefolkningen, avslutar han.