LYRIK. Emma Eriksson Olsson skriver dikter med utgångspunkt i anonyma foton som hon finner på loppis.
Jag hade just lärt mig leva med min fulhet
när de bad mig att le
jag skrev i min dagbok om rävhonan
att hon varje natt ropade ut sin ensamhet från hagen
i breven hem andades jag inget om
att jag nu tillhörde henne
mer än dem
jag var 11 år
jag hade just lärt mig bära
mina egna skuggor