VINYL. Jesper Nordström berättar den här veckan om ett loppisfynd i form av en lp med musik från det forna Sovjetunionen.
När jag slog till på detta udda album på Furubodas Second Hand gick jag på omslaget rakt av. Jag förväntade mig något väldigt mäktigt och ryskt av den bistra välrakade kraftkarlen på omslaget att döma.
Kanske något så där bullrande som när Röda Arméns Manskör framför ”The Song of the Volga Boatmen”.
Men detta visade sig vara något helt annat.
Martinyoz Yosopov (1925-1992) sägs nämligen vara en av Uzbekistans främsta förvaltare av landets folkmusik och gijakspelare och tja, jag får väl tro på den uzbekistanska Wikipediartikeln som jag kört genom en översättningsapp.
Som om detta inte vore obskyrt nog är det strikt talat inte uzbekistansk musik utan en tradition från Khwarezm och vad ska man jämföra detta med? Tornedalsfinska? Katalanska? Galicien i östra Polen som sträcker sig in i Ukraina? Världen är ju faktiskt full av regioner vars nationella status är flytande.
Att den här musiken ens gavs ut var i linje med Kremls beslut att stävja separatism och vapenskrammel, ett flertal forna delrepublikers unika musik och särart dokumenterades på vinyl i Sovjetunionen. Baktanken var att förstås att vinna ett erkännande av det väldiga Sovjetimperiets kulturella mångfald och rikedom beträffande regionala särarter.
Allt mitt informationssökande runt denna platta blir till slut bottenlöst så då säger jag till mig själv: “nu bryter jag här”.
Så bort med hjärnan, in med hjärtat, och talar till hjärtat gör sannerligen den här musiken. Lyssna här!
Det är intensivt, nasalt och högspänt men med ett rent melodiskt lugn, vagt påminnande om den smäktande västerländska symfonitraditionen och något jag gärna ägnar en genomgående genomlyssning, inte bara spelar för att få en snabb exotisk kick i form av en låt här och där.
Det är nog rätt befriande att inte förstå texten. Något säger mig nämligen att det textmässiga inslaget högst sannolikt är väldigt romantiskt och såsigt.
jesper.nordstrom@opulens.se
