Vad är visdom?

Existentiellt.
Collage: C Altgård / Opulens

LIVSFILOSOFI. “Vem orkar Proust när jobbmejlen pockar på uppmärksamhet och du inte vet var nästa timanställning skall komma från?”, undrar Jesper Nordström.

Vad är visdom? För mig är det att känna sig själv och veta vad man är bra på och göra det, ibland trots att det inte är sprakande lustfyllt.

Det är inte alla gånger jag jublar över ett tungt krävande recensionsexemplar som helst ska vara läst och formulerat om i övermorgon men jag gör det ändå eftersom de verkligt stora upplevelserna ofta har en tröskel och friktion.

Det långa linjära och målmedvetna tänkandet och den djupare verkande lustupplevelsen – en 83 minuters symfoni av Anton Bruckner exempelvis – har gett vika för strävan att bara få en buzz eller kick på nån sekund och det positiva i att ha skygglappar och kärvt fokus har bytts ut mot en fragmenterad godisskål där endast socker presenteras.

Instagram som en virtuell nivellerad plastskål fylld med gott och blandat.

Den märkligaste paradoxen är också att visdomar från öst serveras i form av millisekundsnabba memes, när de egentligen borde vara de mest tidskrävande kärva.

Jag är in till bedrövelsen och utmattningen trött på ensamma kvinnor och män i solnedgång eller stående på ett berg ackompanjerat med nått lättköpt kort text-flum om energier och kärlek och enhet. Dessa ensamma strand- eller bergsståare är Faust helt enkelt, som ännu inte sett männen i grupp dra upp en båt.

Det är alltför signifikativt att det är den redan trygga navelskådande västerländska medelklassen som plockar upp detta färdigtuggade från Indien.

Att gatubarnet i New Delhi ”lever i nuet” är ingen konst, eftersom dessa barn i sin fattigdom inte har tid för andliga lyxproblem. Det behövs pengar för att kunna tänka på transcendensen och anden och inte bara hungern.

Jag kommer aldrig i helsefyr gå en kurs i meditation då vi inte har anledning att ta till oss denna approprierade light-praktik (det är som kinarestaurangernas “tre små rätter”: slätstruket och anpassat för väst)

Tranströmer skrev om skogsgläntan som bara kan nås genom att gå vilse och för mig är det en metafor för det pågående humanistiska västerländska bildningsprojektet: små guldkorn hittas bäst genom långa passager av fokuserat sökande. Inte att sitta och yra och humma på en bergstopp.

Mitt i en romansvit på tusentals sidor hittar man himlastormande sanningar. Så var snälla och köp inte plastandligheten från Indien, gräv där ni står i stället, Europa har så mycket mer kärvt krävande och fantastiskt att erbjuda om man bara vet att våga ge sig in i det.

Det är tydligt att dagens fragmenterade andliga nonsenslandskap och allsköns gottköpsfilosofi har en koppling till vårt arbetsliv. Vem orkar med Proust när jobbmejlen pockar på uppmärksamhet och du inte vet var nästa timanställning skall komma från? Så blir våra söndertrasade nerver ett lätt rov för karismatiska charlataner och buljongtärningsfilosofi med brist på komplexitet och tankeutmaning i sin alltför syntetiska koncentrerade smak.

JESPER NORDSTRÖM
jesper.nordstrom@opulens.se

Jesper Nordström är kulturskribent med inriktning på litteratur och idéhistoria, med särskilt intresse för modern poesi och tysk prosa. Han har även gjort resereportage från Berlin och Köpenhamn med inriktning på arkitekturhistoria.

Det senaste från Existentiellt

0 0kr