BOK I FOKUS. Tre korta, aktuella litteraturtips från Opulens kritiker. Under titlarna hittas länkar till recensionerna i sin helhet.
1. LYRIK
Pisces szn av Martina Moliis-Mellberg
Recension av Erik Bovin
Schildts & Söderströms förlag
Martina Moliis-Mellberg är aktuell med inte mindre än två böcker i år. I våras utkom Falk och nu Pisces szn. Den senare befinner sig på gränsen mellan kärleksbrev och dagboksbekännelse. Berättarjaget bearbetar en raserad kärleksrelation. Den olyckliga kärlekens hela register rullas upp; läsaren kommer nära inpå jaget som sörjer, saknar och klamrar sig fast vid minnen av deras korta tid tillsammans. Läsaren möts eller närmare bestämt översköljs av en prosalyrisk språkflod, skriven i gemener nästan helt utan skiljetecken. Tempot tycks rimma med berättarjagets desperation.
Även om Erik Bovin tycker att andra verk av Moliis-Mellberg är starkare, har han svårt att inte beröras av temat. Det råder ingen tvekan om att hon håller en hög lägstanivå. Kort sagt en författare att räkna med.
2. SPRÅKFILOSOFI
Absolut text av Torbjörn Elensky
Recension av Lis Lovén
Fri Tanke förlag
Grundtanken bakom Absolut text är enkel, men ändå komplex. Torbjörn Elensky har forskat i vitt skilda ämnesområden för att hitta större samband. Saken är den att allting, precis allting i tillvaron kan läsas som ett språk. Både i böcker, men även i Naturens bok. En metafor som är död har likväl en gång varit språk, och så nödvändiggörs problematiken att läsa nytt och omtolka gång på gång. Varje enskild epok letar efter tolkningar som överensstämmer med det samhällets förutsättningar. Detta tycks ju genialiskt uträknat av Gud, men paradoxen kvarstår. Varför säger vi ”sten” när vi lika gärna kunde ha sagt ”stån”?Tolkningsfrågorna virrar bort oss om vi ständigt söker det universella – och ändå!
Torbjörn Elenskys Absolut text är en guldgruva för de ungdomar som nyligen blivit bitna av ”fakta” och ”sanning”! “Läs den för guds skull”, skriver Lis Lovén, “om ni vill utforska myt, politik, språk och anspråk på överhöghet.”
3. PROSA
Hon minns inte av Jonas Brun
Recension av Nette Wermeld Enström
Albert Bonniers Förlag
Jonas Bruns nya bok Hon minns inte, om en mamma som långsamt förloras till demensen, balanserar på gränsen till att bli en otidsenlig skildring ur en anhörigs perspektiv. Men berättelsen, som inleds med döden för att vidare bläddra sig bakåt i tiden, som minnets erodering i en sviktande hjärna, räddas i sin ödmjukhet.
Hos Brun finns insikten hela tiden närvarande, indirekt eller explicit. Det här är inte sonens utan mammans sjukdom. Förlusten tillhör inte främst den anhöriga utan den sjuka, även om perspektiven pendlar och läggs omlott. Precis som det inte går att blunda för hur människor i vissa bemärkelser sitter ihop, att nervsystemen i någon mening är samspelta.
Nette Wermeld Enström läser och erinras något essentiellt. Att människan är mer än sitt minne, mer än en berättelse. Att hon hellre än i bilder lever vidare i känslor, och att känslor är det sista som överger oss.
