FAVORITER. Biograferna har öppnat upp igen detta andra pandemiår och vi kan se fram emot en intressant höstsäsong. Ingela Brovik tipsar om ett antal personliga favoriter, som du inte bör missa.
Först vill jag tipsa om The Father i regi av Florian Zeller med Anthony Hopkins i titelrollen som fadern som blivit dement. Det är en av den tidiga biohöstens allra bästa filmer som även låter filmkameran ta faderns perspektiv, vilket gör publiken både delaktig och förvirrad. En av de bästa som sagt, med manlighet i fokus även om dottern är den som som måste ta hand om sin far – och filmens berättelse. Fadern är en majestätisk person, som hämtad ur ett drama av Shakespeare. En film som lämnar spår efter sig hos åskådaren.
En annan sevärd film är Flykt i regi av Jonas Poher Rasmussen. Det är en dansk dokumentär och animerad film om en flykting från Afghanistan och den har premiär i samband med det som sker i landet. Det är en film som på ett egensinnigt vis skapar ett ovanligt perspektiv på flykt i Europa/Danmark med en mycket sofistikerat animerad filmberättelse i de delar av berättelsen som utspelas under förfärliga omständigheter och som bara kan gestaltas med animation. En av hösten bästa och viktigaste filmer, som har debatterats på Folkets bio Panora i Malmö.
Tigrar i regi av Ronnie Sandahl bygger på en sann berättelse om den unge svenske fotbollsstjärnan som köps till stora fotbollslaget, nästan som en slav fast välbetald. Det handlar om manlig hegemoni och maktfullkomlighet inom fotbollen. En stark film om en ensam ung man som inte passar in i den kapitalistiska struktur som genomsyrar sporten, på alla sätt.
Pinocchio i regi av Matteo Garrone berättar om en ensam man som snickrar ihop Pinocchio, eftersom han vill ha en son. Detta är en film ljusår bort från Disneys sockersöta klassiker. Här handlar det om fattigdom och makt, i en film med säregen humor och drastisk melankoli. Skådespelaren som gör papparollen är synnerligen trovärdig i sin gestaltning, månne för att han själv vuxit upp i en fattig familj.
Drömprins är en svensk dokumentär i regi av Jessica Nettelbladt som under lång tid med lyhörd filmkamera följt huvudpersonen Erik, född som flicka med inåtvänt ansikte, och den stora förändring av identitet som äger rum inför kameran, steg för steg. Det förflutna finns som mörk undertext, med det trauma som Erik gått igenom. Filmen har spelats in under drygt tio år, och det syns att Erik har stort förtroende för regissören.
I Supernova spelar Colin Firth och Stanley Tucci ett kärlekspar som hållit ihop länge men där den ene, författaren Tusker (Tucci) drabbas av alzheimer – samma sjukdom som drabbar Hopkins rollfigur i The Father. Detta är ett oerhört välspelat drama i regi av Harry Macqueen i en mörk berättelse, med manlig ömhet och kärlek. Manligheten står i fokus i ännu en av biohöstens bästa filmer.
Jag lägger ingen värdering i det, utan konstaterar bara ett faktum. Kanske något som vore värt att diskutera?
info@opulens.se
