MEDIEKRIS. Igår kom nyheten att Millenium-aktuelle författaren David Lagercrantz donerar en halv miljon till Föreningen Grävande Journalisters stiftelse Grävfonden, som arbetar för att främja svensk grävjournalistik. David Lagercrantz beskriver Grävfonden som ett sätt att stötta den svenska demokratin “i en ödestid”.
Fick man önska fritt skulle staten eller medierna själva kunna säkerställa att oberoende, granskande journalistik – en central pelare i demokratin – blomstrade. Men med tanke på dagspressens kris i västvärlden (i exempelvis Storbritannien har omkring 200 regionala och lokala dagstidningar tvingats lägga ned bara sedan år 2015) får vi kanske börja ställa vårt hopp till mecenater. Grävfonden har i och med David Lagercrantz donation nått upp till sin första miljon och är hoppfulla om att de kan nå ännu högre.
Pengar löser dock inte allt och två envetna problem biter sig fast i den svenska grävjournalistiken. Det första är att själva grävet, förståeligt nog, är roligare att göra än uppföljningen och att den sistnämnda därmed ofta utförs pliktskyldigt och lite i förbigående. Här finns mycket att lära från den brittiska pressens bulldog-liknande grepp om sina offer tills de erkänner fusk och missförhållanden. Rent medieetiskt är ju ansvarsuträvandet det som främst skiljer riktig journalistik från uthängningar på exempelvis hatsajter. Krasst sett är också genomarbetade uppföljningar ett sätt för medierna att dra ut på sina stories och dra in mer pengar från betalväggarna.
Ett andra problem som hänger kvar i denna machogenre är de homogena ämnen som hamnar i grävarnas fokus. Trots kvinnliga landvinningar i journalistik och mediebransch i övrigt råder en skriande brist på gräv kring ämnen som i medievärlden klassas som “mjuka” eller “kvinnliga” och därmed inte lika intressanta som exempelvis extremism, gängkriminalitet och annan brottslighet.
I mediepodden Atladottir & Bjurwald intervjuade vi för två år sedan Expressens grävande medicin/hälsojournalist Anna Bäsén om just avsaknaden av gräv kring exempelvis skönhetskliniker där unga kvinnor lägger enorma summor på att injicera potentiellt skadliga medel. Vi talade också om den skeva fördelningen (både ämnes- och könsmässigt) av de grävpriser som är centrala i en genre där prestige är allt. Tyvärr har ingenting förändrats sedan dess.
I DN sammanfattar David Lagercrantz mycket bra vikten av undersökande journalistik i en tid som präglas av populism och propaganda från alla håll: “Det blir allt tydligare att det fria ordet är under attack i världen i dag,” konstaterar han. “Antidemokratiska krafter växer sig starkare, och lögnen och desinformationen får ett allt större inflytande i det offentliga rummet. Undersökande journalistik är därför viktigare än någonsin.”
När traditionella medier inte bara får ekonomiska tillskott utan understöd av digitala aktivister, som skett i tidningen ETC:s senaste avslöjanden om SD:s nazistkopplingar, får man verkligen hopp om den grävande journalistikens framtid.
lisa.bjurwald@opulens.se
