Lotta Hedström vill fortfarande utmana

BOKSLÄPP. Det före detta miljöpartistiska språkröret Lotta Hedström kommer nu ut med boken Underförstått. Ann-Charlotte Sandelin ringde upp henne för att diskutera innehållet som ringas in av undertiteln Om politik, andlighet och ekofeminism.

En yster trähäst galopperar ut i världsrymden på bokens framsida. Det är som en sinnebild av Lotta Hedström själv, miljöpartistiskt språkrör 1999–2002, först tillsammans med Birger Schlaug, sedan Matz Hammarström. Och visst skriver hon engagerat, ibland rentav underhållande, såväl om politik som om politikerkollegor av olika kulör i sitt opus magnum Underförstått. Men framför allt skriver hon om sin personliga utveckling och ritar en karta över vägen till ekofeminism och andlighet.

Mycket ryms på omkring 550 tryckta sidor, inget att sträckläsa. Jag har ändå gjort det, först som lektör, och sedan djupläst som korrekturläsare. Från november 2020 till och med februari 2021 utväxlade vi 228 mejl – frågor, förslag, svar. Genomgångna kapitel skickades, kom tillbaka med nya bearbetningar som ledde till nya frågor och nya svar. Det som redan från början var välskrivet putsades, kapades, utvecklades.

Underförstått var mycket givande läsning. Då vi nästan är jämngamla är Lotta Hedströms tidshorisont även min. Men oj! så brådmogen hon var, tänkte jag om 16-åringen som både var med i Ungdomens Röda Kors, som blev livsviktigt, och kommunistiska Röd ungdom, som hon ilsket klev ut ur efter ett år. Och vetgirig; hon är både en kunskapssökande teoretiker och handfast praktiker. Volontäråret i Nepal följdes av fler resor ut i världen, inte minst under åren i riksdagens utrikesutskott.

Vi har blivit vänner, i alla fall på Facebook. Där visar hon potatislandet, permakultur heter odlingsmetoden som ska förbättra grödans jordmån, inte utarma den.

Några månader har förflutit sedan manuset gick vidare till formgivning hos förlaget Ekström & Garay. Snart är boken tryckt. Nu ringer jag henne!

Hej Lotta, det är Lotta. Hur har det gått med manuset och boken, har det varit mycket jobb?

– Jag måste säga att processen med formgivaren Tomas Ekström var nättopp lika stimulerande och rolig som arbetet med dig! Han förstod vad jag ville ha. För mig var den processen helt ny och nu var det jag som var eleven, svarar Lotta Hedström och fortsätter:

– En bok är mycket, mycket mer än en text. Jag ville ha som ett kollage med text, citat och bilder. Jag ville ha mer space än han först tänkte, och det fick jag igenom till sist. Det är väldigt få ursprungliga bilder kvar, det har kommit många nya i stället.
Skrivprocessen i det större formatet hjälper en att få syn på vem man är och att bli trygg med vem man är. Självkännedomen och självtryggheten har vuxit med skrivandet.

Uttrycker boken med sin utformning det du ville?

– Jag ser att den uttrycker det jag ville säga världen, det gjorde inte manuset för två år sedan. Besjälat beslutsfattande – det är vad jag hållit på med genom livet, det har jag upptäckt nu.

Underförstått har undertiteln Om politik, andlighet och ekofeminism och det är ju förstås intressanta och viktiga ämnen. Vilket är viktigast för dig?

– Andlighet! I bilagan, sist i boken, skriver de sex nationerna i Irokesförbundet, Haudenosaunee, i sitt budskap till västvärlden att andlighet är den högsta formen av politisk medvetenhet, säger Lotta Hedström och utvecklar: Andlighet står för det meningsfulla i tillvaron; att vi har mål, mening och syfte med att leva. Det är inte religion utan synkretistisk frihet.

… synkretis…?

– Inte religion! Religioner är dogmer och det behöver vi människor inte mer av. Religion kan vara ”food for thoughts”. Med det sagt vet jag ändå att två av de stora världsreligionerna influerat mig mycket, det bästa ur kristendomen och det bästa ur buddismen.

– I övrigt rekommenderar jag folk att läsa min bok, för jag märker hur många som har en förträngd eller skämmig längtan efter att söka på djupet. Vi lever i ett olyckligt religiöst/andligt tabu just nu. Det vill jag utmana! Det som är tråkigt är om tabut stänger dörren för att vilja, våga …

Jag tänker att du med ditt liv som raster skrivit en väv med dina värderingar, ditt handlande och dina erfarenheter som inslag, låter dem gå in i och ut ur varandra, påverka och påverkas.

– Ja, och det finns en marxistisk politisk term, praxis, som myntades på 1960-talet av Praxisgruppen, ett gäng intellektuella sociologer vid universitet i Jugoslavien, och som fick en stor spridning utomlands med stöd av sådana som Jürgen Habermas, Noam Chomsky och Erich Fromm.

– Begränsningen med boken är att den är splittrad, inte djup. Det är generalistens dilemma, men jag kan tänka mig fördjupningar sedan, och kanske skriva mer i olika riktningar.

Vad har du gjort efter språkrörsåren?

– Dels satt jag kvar i riksdagen, fortsatte med politik men inte med samma ansvar. Det är ett misstag att tro att språkröreriet skulle vara någon slags kulmen i min levnadshistoria, inte alls. Efter politiken var jag så gott som utbränd. Jag landade i Skåne och gick från att Göra till att Vara. På kiswahili, som talas i Tanzania, finns uttrycket kuwa na, att existera bredvid något, språket saknar ord för att ”äga” något.

– Jobbmässigt var jag sedan lobbyist för Röda Korset om flyktinghälsa. Ett tag jobbade jag på Jordbruksverket, men insåg snart att jag inte kan ingå i någon kommandostruktur. Sedan startade jag en egen firma där jag kunnat skriva, föreläsa och moderera. Det har funkat fint i det lilla.

– Och så har jag dragit i gång ett grönt kulturnätverk här i Skåne, ett halvpolitiskt projekt. Kultur känns som något hotat, vi måste stå upp för kulturen som den största civilisationsbäraren.

Det har tagit dig lång tid att skriva, förlagsprocessen har också tagit tid. Nu har du boksläpp till midsommar. Hur är planen sedan för boken och dig?

– Den planen är ofärdig. Jag tänker lite löst att de som står mig nära köper och läser boken nu i sommar. Sedan vill jag möta människor, diskutera något av allt det jag tar upp i boken.

– Ponera att den blir väl mottagen och att jag får många bokningar. Men då tänker jag inte tacka ja till allt och flänga runt i hög fart, jag kan bara inte längre göra så.

En drömfråga och tre snabba favoriter

Om du var statsminister för en dag – vad skulle du bestämma då?

Medborgarlön; slå ihop alla välfärdssystem utom pensionen! Det finns en dysfunktionalitet i välfärdssamhället som så väl synliggörs med flyktingfrågan som lins, det har blivit till ett nästan oöverklagbart system som gått i baklås medan Försäkringskassan har nättopp blivit folkets fiende.

Din favoritperson och varför?

Filosof: Gottfried Wilhelm von Leibniz – ett universalsnille och den som uttryckte tillvarons minsta beståndsdelar på ett icke materialistiskt sätt (monader).

Utländsk politiker: Ellen Johnson Sirleaf, Liberias president 2006–2018 – stabil kvinnlig pionjär och lugn reformator.

Ekologisk forskare: Johan Rockström – svensk forskare som på ett evidensbaserat sätt både muntligt och skriftligt lyckats appellera till både ens moral och känslor: hjärta, hjärna och hand – man vill verkligen göra något åt klimatet.