ESSÄSERIE. ”Om liv och litteratur” är en essäistisk svit i tio delar där Gunnar Lundin med aforistisk spänst reflekterar över litteraturen och dess relation till verkligheten.
I hälsokostbutiken råkar jag en kvinna med IBS (en tarmsjukdom) Hon undviker gå ut, där faran av en plötslig diarré alltid hotar. Världen kretsar kring hennes onda. Det är mittpunkt och stormöga. Ja, vi är tarmar, blod, galla.
Att upptäcka och erkänna sin kropp. Inte behandla den som en pinknödig vilken får ta sin kölapp medan jag sysslar med viktigare ting.
Det finns kineser, pigga som kvicksilver av uråldrig visdom, vilka på kvällen tackar sina organ: ”Tack hjärta för att du orkat idag. Nu ska du få vila. Imorgon tar vi nya tag! Tack lever för att du tagit hand om gifterna och ryckt på axlarna åt de där glasen vin. Tack njurar.”
Finns det något gott med tarmsjukdom, eller andra kroniska åkommor, är det att man tvingas observera sin erfarenhet. En övning att, som Powys, följa ”alla dessa slumpens kast med en oupphörlig sensitiv bejakelse”.
Vi är sociala djur; i medmänskas öga, det är där vi blir bekräftade. I vilken krets vill du göra din ensamhet till gemenskap?
Ett häftigt strömmande vatten som plötsligt stillnat och speglar himlavalvet. Vad såg du? Framtid? En möjlighet att hämta andan.
Två sätt att läsa: Utan speglingar av sitt jag – se medmänskan i hennes livsberättelse. Eller: känna igen, se egna möjligheter och begränsningar.
Inte behöva genmäla! Hålla tand för tunga –. Den tystnaden kan man behöva till en annan gång.
I kommunismens Östeuropa blev många intellektuella regimvänner. Andra blev dissidenter. De valde idealen och faran framför tryggheten och karriären. Men för de förra – jag antar det – var en järnridå uppförd mot evigheten! För dissidenten en stig med dikesrenens fågelsång och himmel. Kunna leva och dö för ideal – vara i maskopi med dagen och fågelsången.
Elis Erikssons grovsågade träreliefer. Barnteckningar. På morgonpromenaden går jag längs lekparken på trottoaren där barnen ritat med färgkritor gula röda gröna solar hjärtan fåglar en pippi har öppnat näbben och pratar rakt ut i morgonen. Hur ska jag uttrycka det? – Mitt hjärta ler med hela kroppen!
info@opulens.se
