FACKBOK. Den verkar just i det precisa fältet mellan värme och torr exakthet, skriver Jesper Nordström som läst boken Fågelröster – Om folkliga härmramsor och tolkningar av Ingvar Svanberg.
Fågelröster – Om folkliga härmramsor och tolkningar av Ingvar Svanberg
Dialogos förlag
Jag läser Ingvar Svanbergs bok Fågelröster – Om folkliga härmramsor och tolkningar när jag sitter på pendeltåget och är på väg till min systers bröllop. Det visar sig vara ett bra val av flera anledningar. Först och främst så har den en informativ knappologisk ton som gör att man mellan Yttre Gleslösa och Södra Glömlösa får sig till livs en och annan “jaså-på-det-viset”-kunskap. Texten visar sig ha verkat på djupet då jag med bravur rider på mitt rykte “han lundaöverliggaren som har lite skeva annorlunda iakttagelser” när jag som konvenansen kräver skall hålla tal.
Ingvar Svanberg har här skrivit en torr frisk och roande bagatell om hur folktron och folkdiktningen har tolkat olika fågelläten och hur det kan kopplas till såväl landsändar som både praktiska göromål och vidskepelser. En fågel sjunger från buskaget att “Det det det är dags att skörda nuuuu”.
Inledningstexten kan ur en viss vinkel ses som ett under av torr grönköpingprosa, vilket inte ska tolkas negativt. Jag leker med tanken på Ingvar Svanberg som ornitologen Orvar Uv i klassiska humorprogrammet Mosebacke monarki. Ni märker att jag fingrar på min bildliga monokel här. Kanske självaste ecklesiastikminister Fridtjuv Berg sitter på sitt himlamoln och blir nostalgisk över den här bokens illustrationer i form av små torrt vackra pennteckningar föreställande fåglar som rosenfink och drillsnäppa, påminnande om de skolplanscher som nu säljs över disk i fashionabla hipsterbutiker.
Sedan går författaren minsann in på lite språkfilosofi angående att de flesta ord är onomatopoetiska och citerar …”den mångfrestande zoologen Gustav Jägers Deutschlands Thierwelt nach ihren Standorten eingeteilt.” (1874)
Ja, ack detta tyska språk som kittlar själen i oss som i mysig knasterfröjd även kan usurpera sjörapporten och vrida den till poesi, detta fenomen som ger syn för sägen i Roland Barthes anmärkning att ibland ligger det mest mystiska och svårgripbart vackra i det exakt givna.
Så vad är det för en bok? Är det en bok att ta med sig i skog och mark eller ett postmodernt litterärt projekt att i läsfåtöljen begrunda? Låt mig parafrasera Vi i femman: ”På A svarar vi ja och på B också ja.”
Den här sortens litteratur kan vara mer djupverkande när det gäller att väcka intresset för ekologi och natur genom att inte vara ytterligare en skuldbeläggande alarmistisk rapport, och inte heller någon flådig coffee table book. Den verkar just i det precisa fältet mellan värme och torr exakthet.
jesper.nordstrom@opulens.se
