SAMHÄLLSUTVECKLING. “Om vaccinet ens funnits hade det lagrats hos SBHC, Sweden Beauty & Health Consult, vars huvudsakliga verksamhet var botoxfyllningar och penisförstoringar”. Lars Thulin minns insatserna vid en epidemi på Bodens garnison 1975 och misstänker att de idag hade sett ganska så annorlunda ut.
Idag diskuteras ju vaccin och vår beredskap för katastrofer. Jag tänker då på en händelse på 70-talet. Jag är tveksam om dagens fragmentiserade vård med standardsvaret ”det är inte vårt ansvar”, hade klarat den utmaning som det allmänna då utan besvär fixade.
Jag gjorde lumpen i Bodens garnison 1975. Den våren fick två värnpliktiga på olika regementen epidemisk hjärnhinneinflammation nästan samtidigt. Sjukdomen är smittsam, förloppet är dramatiskt och obehandlad är den i hög grad dödlig. En av soldaterna avled, den andra kunde räddas med antibiotika. Tre dagar efter dödsfallet var Bodens garnison, närmare 6 000 personer, testade och vaccinerade.
På någon dag hade regementet I 19:s gymnastiksal blivit en sjukvårdsinrättning. Mängder med bås och vitklädda läkare och sköterskor. Först fick vi testa oss. Det var inga små tops utan långa metallstänger som skyfflades upp i våra näsor. Hastighet i provtagningen prioriterades framför finkänsliga fingrar. Sedan fick vi sprutan.
Jag var imponerad. På så kort tid fanns personal, testutrustning och vaccin i tillräcklig mängd.
Förmodligen var bara två myndigheter inblandade. Sjukvården i Norrbotten och militärledningen. Ansvarsfördelningen var klar och ingen var ute för att tjäna pengar. Hälsa och liv gick före kravet på utdelning till aktieägare. Ansvariga instanser visste vem som skulle göra vad. Alla hade tränat för detta.
Häromnatten vaknade jag efter en mardröm om hur det hade kunnat gå till idag. Om Bodens garnison smittats 2021. Drömmen var hemsk, främst för att den kändes som en sanndröm.
Till att början med – det hade nog varit osäkert om vaccinet funnits i landet. Kanske skulle det beställas från Indien. Leveransdatum osäkert. Om det funnits här hade det lagrats hos SBHC, Sweden Beauty & Health Consult, vars huvudsakliga verksamhet var botoxfyllningar och penisförstoringar. De hade lagt lägsta budet på lagringen. De hade tidigt fakturerat skattebetalarna, men mindes nu inte riktigt var vaccinet fanns och om det förvarats på rätt sätt. Men var det inte regionen som skulle hålla lagret? Bolagets vd från tiden då avtalet skrevs satt nu i fängelse för skattebrott. Gick inte att nå.
Transporten av vaccinet hade outsourcats till SIL, Scandinavian Injection Logistics, Ltd, som till 15 procent var ägt av en svensk finansfamilj och till 85 procent av riskkapitalister i Gibraltar. Den stiftelsen investerade främst i vapenindustrin. SIL Ltd hade inte skaffat tillstånd och personal för verksamheten i Sverige än. Ingen på företaget kunde svara på frågor då bolaget var inne i en tyst period. Räkningen som staten fått var dock betald sedan länge.
Vaccineringen skulle skötas av friskvårds-konsulterna Britta och Lisa, före detta distriktssköterskor som startat eget efter att de fått sparken då vårdcentralen i Älvsbyn privatiserades. Verksamheten där gick över förväntan. Många helt friska norrbottningar hade på kort tid, och utan sin vetskap, valt denna läkarmottagning. Full bonus till ledningen hade betalats ut redan första året. Britta och Lisa ville hjälpa till med vaccineringen, men hade inga sprutor. Sådana hade de beställt från SBHC för fyra månader sedan, men inte fått något svar. Det var visst något fax som kommit på avvägar. Ansvarig person vabbade.
Jag vaknade kallsvettig efter att ha drömt att Ebba i helvit dress och med ögon blixtrande av harm skrek att statsministern med berått mod mördade soldater. Vidare muttrade hennes bästa lekkamrat Jimmie på sävlig blekingska om en massaker. Trygge Uffe försäkrade tydligt och långsamt att hans parti insett problemet redan våren 1915 och då påtalat det för regeringen.
Tur att jag gjorde lumpen på 70-talet och inte nu.