HISTORIEREVISIONISM. ”Glädjande nog kan jag nu slippa alla dessa tråkiga nekande besked och istället hänvisa till en myndighet”, skriver Opulens chefredaktör Stefan Bergmark om de fall där skribenter önskar att artiklar de tidigare skrivit till magasinet ska avpubliceras.
Tre tips från Opulensveckan:
1. I sin kloka miniessä i måndags funderade Gunnar Lundin kring tendensen i samtiden att brännmärka vissa författarskap som rasistiska och/eller moraliskt förkastliga. Jakten på kättare pågår för fullt. Hur ska det gå för en författare som Frans G Bengtsson?
2. Med humor berättade Rolf Karlman i tisdags om den märkliga historien hur en finsk fackföreningspamp mötte sitt öde i en svensk bäddsoffa.
3. ”Bulloughs humanism är sympatisk men synen på systemets möjligheter att reformeras låter lite väl optimistisk, som att den globala kapitalismens mästerkleptokrater skulle låta sina förmåner och förmögenheter avskaffas inom ramen för byråkratin”, skrev Nette Wermeld Enström i tisdags i sin skarpa genomgång av Oliver Bulloughs bok Moneyland.
Inte alls sällan hör skribenter av sig och vill att vi avpublicerar artiklar de skrivit åt oss. Senast nu i veckan då det kom en begäran från en lärare vilken länge varit orolig för att hans text skulle läsas av hans elever. Att ändra i ett tidnings arkiv är dock en form av historierevisionism, så huvudregeln är att vi inte gör det med mindre än att liv och lem hotas av publiceringen. Det har hittills inte hänt.
Om du inte är en kändisskribent så hamnar länkar till dina skriverier i Opulens förmodligen i de flesta fall högt upp när någon googlar ditt namn. Och det är förstås där skon klämmer hos de personer som hör av sig till oss för att de ska söka ett nytt jobb eller på något annat sätt vill sopa igen spåren inför en ny fas i livet. Glädjande nog kan jag som ansvarig utgivare nu slippa alla dessa tråkiga nekande besked och istället hänvisa till en myndighet.
Integritetsmyndigheten IMY, tidigare Datainspektionen, har i år ändrat inriktning och ska satsa mer på den personliga integriteten. Efter ett avgörande i EU-domstolen kan nu privatpersoner få sin sak prövad och i dagarna har en SD-politiker fått hjälp av myndigheten. Han hade gjort upprepade men misslyckade försök att få bort sitt namn från två webbadresser som beskrev hur han hotat meningsmotståndare och åtalats för det. Med IMY:s hjälp, som inte ens behövde pröva ärendet, har nu Google valt att ta bort sökträffarna.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Om man får rätt mot Google innebär det alltså inte att den länk man anmält försvinner, utan bara att den inte dyker upp när någon googlar ens namn. Om exempelvis du, liksom jag och tusentals andra i Sverige, förtalas i någon tråd på Flashback så är det i första hand Google du vänder dig till. Vill de inte ta bort sökresultatet som leder till den anmälda Flashbacktråden så vänder du dig till IMY med ett klagomål.
Nu vet jag inte om läraren som hörde av sig i veckan fortfarande är missnöjd och därför kommer gå igenom den processen. Den i mina ögon helt okontroversiella texten lade jag nämligen bakom vår betalvägg. Jag vill ju inte framstå som helt fyrkantig och misstänker att ingen mellanstadieunges nyfikenhet på sin lärare är så stor att hen är beredd betala 500 spänn i prenumeration på Opulens.
Tre tips från Opulensveckan:
1. I sin kloka miniessä i måndags funderade Gunnar Lundin kring tendensen i samtiden att brännmärka vissa författarskap som rasistiska och/eller moraliskt förkastliga. Jakten på kättare pågår för fullt. Hur ska det gå för en författare som Frans G Bengtsson?
2. Med humor berättade Rolf Karlman i tisdags om den märkliga historien hur en finsk fackföreningspamp mötte sitt öde i en svensk bäddsoffa.
3. ”Bulloughs humanism är sympatisk men synen på systemets möjligheter att reformeras låter lite väl optimistisk, som att den globala kapitalismens mästerkleptokrater skulle låta sina förmåner och förmögenheter avskaffas inom ramen för byråkratin”, skrev Nette Wermeld Enström i tisdags i sin skarpa genomgång av Oliver Bulloughs bok Moneyland.
red@opulens.se
