Förlust för Akademien mot nazistorganisation

Det blev inget bifall för Svenska Akademiens begäran om att de båda föreningarna ska förbjudas att återge utdrag ur vissa diktverk av Esaias Tegnér, Viktor Rydberg och Verner von Heidenstam samt “Hávamál”. Enligt domen ska Akademien nu även ersätta både Nordfront och NMR för rättegångskostnader på 690 000 respektive 800 000 kronor.

Bakgrunden är att Nordfront på sin webbplats bland annat har publicerat utdrag ur Esaias Tegnérs nationalromantiska diktverk “Krigssång för skånska Landtvärnet”, “Svea” samt “Vikingabalk”. Akademien menade att publiceringarna har skett i anslutning till innehåll som förespråkar hat och våldsbejakande och att de strider mot “den andliga odlingens intressen”. Därför ville man att Nordfront skulle förbjudas att publicera en rad litterära verk.

Enligt Akademiens ständige sekreterare Mats Malm fanns det ingen given utgång, och han konstaterar att Akademien har tolkat lagstiftarens intentioner på ett annat sätt än tingsrätten.

– Vår utgångspunkt är ju att om en modern författare plötsligt märker att dikter som har skrivits blir infogade och citerade i ett kollage av hets mot folkgrupp, attacker mot homosexuella och grova våldsskildringar som gång på gång fälls för hets mot folkgrupp i domstolen – då har man ju möjlighet, om man lever, att vända sig till domstol för att slippa det. Men författare som har dött har ju inte den möjligheten, och det är ju där vi ser att klassikerskyddet kommer in, säger han till TT.

Den avgörande frågan i målet kom alltså att bli om klassikerskyddet är tillämpligt då ett verk – utan att ha bearbetats eller i någon form förändrats – har återgetts i ett kränkande sammanhang.

Domstolen skriver att det i det här sammanhanget inte finns något som talar för att klassikerskyddet är avsett att omfatta den situationen att ett verk återges i ett oförändrat skick men i ett sammanhang som framstår som stötande.

Svenska Akademiens advokat Anders Kylhammar framhöll i samband med rättegången att domen blir vägledande för framtiden, eftersom det är första gången klassikerskyddet prövas i domstol. Han säger till TT att Akademiens inställning har varit att även om det gemensamma kulturarvet för de aktuella texterna visserligen är allmän egendom numera gör det dem inte fria att användas hur som helt.

Han gör en jämförelse med parker:

– Alla får vistas i dem, det är meningen, men man får inte uppföra sig hur som helst där. Det finns gränser för det man gör med allmän egendom och i det här fallet tycker vi att det handlar mycket om människovärdet. Kulturarvet som vi har med de här diktverken ska inte lånas ut till en kränkande kontext med hets mot judar och homosexuella och andra folkgrupper, säger han.

Rådmannen Tomas Norström, som varit en av ledamöterna i rätten, säger i en kommentar till domen att eftersom det inte har funnits någon rättspraxis att falla tillbaka på vid prövningen av målet har domstolen gjort sin bedömning med utgångspunkt i lagförarbeten från slutet av 1950-talet.

Nordiska motståndsrörelsen och Nordfront har hela tiden menat att Svenska Akademiens yrkanden ska avvisas.

Catarina Ekdahl på Patent- och registreringsverket säger till TT att domen är intressant av flera anledningar, bland annat för att domstolen tydligt säger att man inte haft någon praxis att luta sig emot.

– Då har det, tycker domstolen, betydelse att verken som är aktuella inte längre är skyddade av upphovsrätten. Att det är så att säga fria verk. Fria verk ska man kunna använda i vilket sammanhang som helst, säger hon.

Ekdahl tror att domen kommer att öppna för mer kontroversiella användningar av klassiska verk.

– Det är inte osannolikt att det kommer att inträffa så länge de används i original, för det är det som sägs i domen. Sedan kan vi också säga att skulle vi komma in på andra konstarter inom konstområdet skulle ett nytt fall behöva prövas på nytt, för det här tar sikte på det här sammanhanget, säger hon.