SLUTREPLIK. “Att mobbande chefer kan vara av båda könen är inte heller något nytt för mig”, skriver Peder Palmstierna i slutrepliken i debatten om mansidealet.
Jag tackar Lars Thulin för att han lämnat anklagelserna om människofientlighet och sexism åt sidan. Att använda metaforer innebär förstås alltid en risk att tolkas alltför bokstavligt. Själv trodde jag att det framgick av den övriga texten vad som avsågs med alfabeteende. Men en sak jag lärt mig i läraryrket är att det är omöjligt att skriva på ett sätt som inte går att missförstå. Då får man förtydliga i efterhand.
Att förtydliga är dock inte att förändra. Jag menade exakt det jag skrev, under förutsättning att texten läses på det sätt som avsågs och som jag hoppas ska vara klargjort vid det här laget. Med Thulins tolkning har jag full förståelse för att den väckte heta känslor, och i ljuset av dessa känslor är det inte konstigt om skillnaden mellan det han först läste och dess förtydligande upplevs som “hisnande”. Skillnaden mellan Thulins första tolkning och min avsikt upplevde även jag som hisnande.
Men återigen vill jag rekommendera att fråga först och skjuta sedan, för den som stöter på något den uppfattar som upprörande – eller att spara på ammunitionen tills den verkligen behövs. Kanske har jag faktiskt missuppfattat något. Då tål jag att höra det och kan ändra mig. Kanske har även du missuppfattat något – det är mänskligt att fela. Den som inte förstår vad jag menar får gärna läsa gärna min essä på Opulens om konsten att spänna en båge.
Thulin beklagar sig också över att jag “raljerar” över hans metaforer, vilket jag ställer mig frågande till. Även vid en andra läsning av hans första svar hittar jag inget som i mina ögon ser ut som metaforer. Om han syftar på det han skrev om alfahannens roll under människans förhistoria, så ser det ut att vara avsett som sakligt och jag försökte bemöta det sakligt snarare än raljant. Men eftersom det ändå rör sig om spekulationer och Thulin uppenbarligen inte vill utveckla sig närmare, kan vi lämna det därhän.
Snabba returbollar över nätet uppskattar jag, men för att det ska bli en intressant match är det bra om bollen håller sig innanför linjerna. Och för att undvika eventuella missförstånd med denna metafor, så menar jag att svaret bör handla om det som motparten faktiskt har skrivit. Något jag exempelvis inte har skrivit är att jag kopplar bort alfabeteende från kön. Det jag skrev var att jag ägnade min första text åt att belysa problemen med det manliga alfa-idealet, utan att gå in på det eventuella kvinnliga. Jag ser inget anmärkningsvärt med att diskutera en sida av en sak utan att därmed förneka vare sig existensen eller betydelsen av en annan.
Att mobbande chefer kan vara av båda könen är inte heller något nytt för mig. Eftersom detta dessutom är ett perspektiv som går utöver det jag ville lyfta, och som därför riskerar att dra fokus från ursprungsfrågan, så ser jag ingen anledning att bemöta det. Möjligen kan man tillägga att detsamma givetvis gäller för empatiska, respektfulla chefer – det finns lyckligtvis deltahonor såväl som deltahannar i ledande ställning, inte bara bland vissa kenyanska babianer. Dessa ledare är de som historien främst borde hylla.
info@opulens.se
