KRÖNIKA. “Själva wrestlingen blir som ett skådespel i skådespelet, men det verkliga dramat handlar om interaktionen kvinnorna emellan och gruppdynamiken som utvecklas”, skriver Clemens Altgård om tv-serien GLOW.
Det händer att tv-serier fångar mitt intresse i så hög grad att jag ser alla avsnitten rakt av om möjligheten finns. Men då måste det förstås vara något speciellt som får mig att behålla intresset. GLOW är en sådan serie.
GLOW är egentligen en förkortning och står för “The Gorgeous Ladies of Wrestling”. Den fiktiva handlingen i tv-serien bygger på en välkänd Las Vegas-baserad wrestlingshow med samma namn, som startade 1986, sändes på tv under fyra år och fortsatte även efter att tv-sändningarna upphört.
En man vid namn David B McLane startade verksamheten och värvade sina kvinnliga wrestlers i Hollywood. Många var följaktligen kvinnor med anknytning till filmbranschen. Vilket naturligtvis var logiskt eftersom den speciella saken med wrestling är att det inte är en sport i vanlig mening. Matcherna är riggade och de tävlande rollfigurer i en berättelse där var och en förses med en fiktiv identitet och lika påhittad bakgrund. Till det kommer olika intriger som skapas för att bibehålla publikens intresse för de tävlande.
Jag är verkligen ingen kännare när det gäller wrestling men har sett att denna speciella kulturyttring sedan många år förekommer även i Sverige. Fast om wrestling är en del av den amerikanska mainstreamkulturen så är det fortfarande något av en obskyr subkultur här.
Eftersom jag tyckte att The Wrestler av Darren Aronofsky med Mickey Rourke var en riktigt bra film, när den kom för snart tio år sedan, så väckte en tv-serie om GLOW mitt intresse. Jag hade ju så att säga redan övertygats om att wrestlingtemat kan omvandlas till bra filmberättande.
Jag blev inte heller besviken när jag denna sommar började se de första avsnitten av GLOW på Netflix. Faktum är att tv-serien överträffade mina förväntningar. Det här är en tv-serie som handlar om så mycket mer än wrestling, nämligen. Liz Flahive och Carly Mensch, som skapat dramakomedin lägger egentligen tonvikten mer på allvaret än humorn och har därtill åstadkommit en rad nyansrika och intressanta rollfigurer. Själva wrestlingen blir som ett skådespel i skådespelet, men det verkliga dramat handlar om interaktionen kvinnorna emellan och gruppdynamiken som utvecklas.
I centrum för handlingen finns Ruth (ypperligt spelad av Alison Brie) och Debbie (som görs av Betty Gilpin, mycket övertygande) — två väninnor som kommit på kant med varandra. I wrestlingskådespelet tilldelas Ruth skurkrollen medan Debbie får spela en all-american-hjältinna. Men som sagt är det inte vad som sker i ringen som är det intressanta, utan de psykologiska förvecklingarna. Ståuppkomikern Marc Maron gör också en intressant roll som den cyniske och moraliskt tvivelaktige, men i grunden varmhjärtade, producenten Sam Silvia.
Dessutom tar GLOW upp en rad teman som är aktuella och belyser hur olika fördomar och stereotyper förmedlas enligt ett etablerat mönster. Samtidigt så visas på ett raffinerat vis hur falska dessa uppfattningar är. Och där uppstår ett slags klarsyn som kan få åskådaren att fundera vidare över olika mönster i underhållningsbranschen och samhället i stort.
Sammantaget känns GLOW som en riktigt frisk fläkt i sommarens utbud av tv-serier.
clemens.altgard@opulens.se
