Sofia Jannok: Vi har funnits här hela tiden

Sofia Jannok berättar per telefon hur hon går på skaren över isen på Umeälven. När solen skiner över det frusna vattendraget tidigt på morgonen är det nästan som att vara hemma i Norrbotten, konstaterar hon.

Under 2020 släppte hon singeln “Lávvu”, vilket är nordsamiska för kåta. Det nya albumet har fått samma titel, fast med ett mellanrum, som en passning till engelskans “love you”. Titeln visar inte bara hur Sofia Jannoks musik rör sig sömlöst mellan engelska, samiska och svenska, utan pekar också ut en tydlig riktning för plattan.

– En del av den här processen har varit att våga blicka inåt mer, jag vet inte om jag någonsin har gjort det förut på det här sättet, säger Sofia Jannok.

Trots att kärlek är världens kanske vanligaste tema inom musiken, har hon tidigare tyckt att ämnet känns irrelevant. I stället har 38-åringen velat beskriva sin egen verklighet och världsbild, som hon upplever är underrepresenterad inom populärkulturen. Under 2020 tilldelades Sofia Jannok Evert Taube-stipendiet, bland annat för sin förmåga “att omsätta politisk drivkraft till popdängor i tiden”.

Känslojaget har hela tiden kommit i andra hand.

– Jag tror det har att göra med att jag har haft den här snölejoninne-rustningen på mig. Under en lång tid var det intensivt med resor över hela världen. Jag tror att jag försummade människan bakom den rustningen, människan som känner olika saker.

Skogen har varit en tydlig inspirationskälla på plattan – som ett skydd mot kalfjäll och öppna hav, en plats där hon kunde ta av sig rustningen.

– Nu var det som att jag satte mig i min skrivarstuga, och “hjärta-smärta”-texterna bara rann ur mig, berättar Sofia Jannok.

Men den krigande snölejoninnan inom henne har inte gått i ide. Intäkterna från singeln “Lávvu” går till samers kamp mot den skogsskövling som hotar hennes sameby Luokta-Mávas i Norrbotten. Låten “Boom” skrev hon i frustration efter allt prat om “en boom inom samisk kultur”.

Låttexten börjar: “Det pratas om mig som en trend, vissa varnar för mig som en hämnd. Det pratas om mig som en boom, från den som är gäst i min zon”.
– Mitt förra album bemöttes hela tiden med den frågan, “var kommer alla samer ifrån helt plötsligt?” Jag tycker att det var en så konstig fråga, för vi är ju ett urfolk. Vi har funnits här hela tiden, frågan i sig visar på ett enormt osynliggörande och nonchalans, att inte kunna se sin koloniala självbild, säger Sofia Jannok.

Samtidigt har flera samiska konstnärer fått mer utrymme i offentligheten på senare tid, bland andra Augustpristagaren Elin Anna Labba och konstnären Anders Sunna.

Varför tror du att samisk kultur har synliggjorts mer nu?
– Det kan vara att det finns en större öppenhet för mångkulturer i stort. Det underlättar för att synas, man kanske har fått hjälp av varandra.

Sofia Jannok tror också att det beror på att hennes generation samer har fått tillträde till många positioner som den förra och förrförra generationen stängdes ute från.

– Morfar och mormors generation gick bara tre år i nomadskola, det är inte länge sedan utbildningen för samer skulle hållas på en låg nivå så att man skulle fortsätta vara renskötare och ha ett nomadliv. I dag har jag rätt till samma utbildning som alla andra i Sverige, det kanske också medfört att man får rätt till samhället i stort.