MEDIESATSNING. “Att med frihetlig bredd möta de reaktionära krafterna där de på allvar kan utmana demokratin, på kulturens område, är alltjämt den publicistiska grund magasinet står på.” Opulens chefredaktör Stefan Bergmark skriver apropå magasinets breddning denna vecka.
Tre tips från Opulensveckan:
1. ”En urkraft, det är bara att låta sig hållas fast”, menade Camilla Carnmo i sin initierade recension om Fernanda Melchors nya roman Orkansäsong.
2. Myndigheten har en allvarlig förtroendekris som inte ens tårdrypande dramaserier på SVT kommer kunna rädda”, skrev Bilan Osman i sin skarpa krönika om att anmälningarna mot polisen ökar, samtidigt som majoriteten av dem avskrivs.
3.”Det är mars med snödroppar. Det är begravningsbestyr: jag stryker omsorgsfullt en vit skjorta, går till skomakaren för att få de svarta skorna klackade. Kråkorna har fått fnatt. Dagisbarnen kacklar”, skrev Anders Björnsson i sin uppskattade betraktelse.
Att starta en tidning är idag lätt. Det i stort sett enda du behöver är en webbplats. Men att göra en publicistiskt och ekonomiskt bärkraftig tidning är desto svårare i dagens mediestinna värld. Och det finns en massa val man ska göra på vägen…
Ett är att övertyga reaktionär överklass att ens tidning så att säga politiskt ”kommer göra skillnad” och på så sätt skaffa sig ett fett startkapital. Det är en bra början, med pengar kan man köpa sig uppmärksamhet och klick, men som bekant inget hinder för att resultatet ser ut som en blogg vilken efterapar New York Times. Eller att man hamnar i etiskt tveksamma publiceringar med anklagelser om att plagiera såväl nyhetsartiklar som pressgrannars ledare.
När Opulens startade för fyra år sedan var det i övertygelsen att kulturjournalistiken är livsnödvändig för demokratin, men att tidningarnas kultursidor i åratal försvagats. Här kunde vi göra skillnad genom att starta ett oberoende och brett kulturmagasin, tänkte vi. Jo, vi hade också ett startkapital men det krävdes också om inte blod, svett och tårar så i alla fall transpiration. För utan tusentals ideella timmar från våra medarbetare hade vi inte överlevt till idag.
Den innehållsmässiga bredd vi redan på planeringsstadiet siktade på har vi fått erövra steg för steg. Efter de tre erkänt första svåra åren hade vi kommit långt. Essäer och dagskritik samsades nu i spalterna med krönikor och analyser. Och avdelningarna hade vuxit till ett tiotal så att texter om såväl tv-serier som experimentell musik, spänningslitteratur som modern konst, skulle kunna finna sina platser i magasinet.
Denna vecka tog vi så vårt hittills största kliv och lanserade en avdelning för kulturnyheter. Samtidigt börjar vi med utgivning sex dagar i veckan. Detta är inte resultatet av något miljonregn från täta donatorer. Nej, det har möjliggjorts av att vi idag har tillräckligt med prenumerations- och annonsintäkter samt, sedan drygt ett år tillbaka, en stark ägare i Ekström & Garay förlag vilket bland annat gett oss synergieffekter som gemensam administration med mera.
Stöd Opulens - Prenumerera!
”Till att börja med alla svenskspråkiga i världen” svarade jag i en intervju om lanseringen för fyra år sedan. Frågan handlade om vilken målgrupp Opulens har. Det var väl inte helt allvarligt menat men magasinet vill i alla fall kunna erbjuda intressant läsning för alla kulturintresserade som kan läsa svenska, i och utanför landets gränser.
Att med frihetlig bredd möta de reaktionära krafterna där de på allvar kan utmana demokratin, på kulturens område, är alltjämt den publicistiska grund magasinet står på. För kulturjournalistiken är livsnödvändig för demokratin vilken, för att travestera en av dess fiender, återigen kan hamna i ett vägskäl där det handlar om att segra eller dö.
red@opulens.se
