SPRÅKETS MAKT. Rasismen utövas inte bara ute i samhället – den äter sig in i våra drömmar, begär och litterära texter. Det framhåller poeten och författaren Mara Lee vars nya bok “Främlingsfigurer” handlar om den makt som utövas genom språket.
Fakta: Mara Lee
Född: 1972 i Sydkorea, uppvuxen i Osby, Skåne.
Bor: I Stockholm.
Sysselsättning: Författare, poet och översättare, men också professor i konst med inriktning på konstteori och konsthistoria. Skrev sin avhandling i Litterär gestaltning vid Göteborgs universitet. Har bland annat översatt den kanadensiska poeten Anne Carson.
Böcker i urval: Debuterade som poet 2000 med “Kom” och som romanförfattare 2007 med “Ladies”. För diktsamlingen “Kärleken och hatet” 2018 fick hon Gerard Bonniers lyrikpris.
Framtidsplaner: “Vara mindre i Stockholm.”
Just läst: Vanessa Springoras “Samtycket”.
Mara Lee om…
…att enligt amerikanskt mönster använda ordet “ras”:
Tidigare har jag använt det i mer vetenskapliga publikationer, när läsarna är klart införstådda med vilka källor som används och hur jag använder begreppet. Och jag har nog varit ganska inne på att vi måste använda det ordet, eftersom det blir svårt att peka på vissa strukturella problem annars, men i dag vet i fan. Jag är beredd att backa där – kanske. Amerikanerna kan benämna och diskutera, de har en vokabulär. Men har saker och ting blivit bättre? Det är tveksamt.
TT: Hur ser du på att du använder “ras” i den här boken? Behövde du det?
När jag började skriva den här boken kände jag att det var nödvändigt att jobba med det ordet, och nu när jag kommit ut på andra sidan är jag tveksam. Det är så en lärandeprocess ser ut. Förhoppningsvis lär vi oss något när vi gjort ett stort jobb.
Länge har Mara Lee haft som regel att slå av tv:n när hon tittat på en film eller tv-serie där våldets första offer har varit en brun, svart eller asiatisk kvinna.
För att logga in behöver du en prenumeration på Premium.
Erika Josefsson/TT
