FÖRVANDLING. “Reproduktioner av Claude Monets näckrosmålningar har blivit närmast standard på Sveriges sjukhus och socialkontor, platser där ingen egentligen intresserar sig för vad som hänger på väggarna. Anonym konst. Annat var det på konstnärernas tid”, skriver Ida Thunström.
Ett konstverk har aldrig stått ensamt, fritt från sin kontext. Alla epoker inom konsthistorien har sin egen symbolik, liksom alla kulturer och grupper har sina egna fasta konnotationer. I en skapande process är man i regel medveten om den förväntade publikens olika bilder och symboler. Det är något att förhålla sig till, att jonglera med, men en upphovsman är oftast medveten om att det i slutänden hamnar utanför hens kontroll. Ibland händer det dock, att kontexten förändras så pass mycket att konstverkets ursprungliga intention ersätts av ett nytt, oväntat sammanhang.
Den nionde juni i år invigdes den brittiske konstnären Tony Craggs offentliga konstverk Points of View på torget utanför Konsthallen i Malmö. Rent visuellt ett nyanserat verk, visuellt välförankrat i sin relation till platsen. Som vridna guldpelare sträcker sig tre bronsskulpturer upp mot Malmöhimlen. Points of View tar upp plats i staden, men projektet fick hård kritik i Malmö redan innan det uppfördes. Från flera håll, inte bara de kulturella. Den arga debatten kring projektet kom tillslut att färga skulpturerna redan innan vi fick se det stå färdigt, och idag är det svårt att se hur de faktiskt ser ut, då de skyms av alla politiska och ideologiska diskussioner. För någon som inte känner till Tony Cragg sedan tidigare, blir förmodligen hans namn förknippat med just den här konflikten.
Det får mig att tänka på målaren Piet Mondrian, aktiv under första halvan av 1900-talet och medgrundare av konstgruppen de Stijl. Flera decennier senare, långt efter hans död, beslagtogs hans modernistiska bildspråk av den gigantiska kosmetik- och hudvårdskoncernen L’Oréal. De använde helt kallt de välkända bilderna till designen av sin hårdvårdslinje Studio Line.
Av de olika kontexter i vilka en bildvärld kan hamna ligger just den här, att representera en hårvårdsserie, en bra bit bort från Mondrians teoretiskt drivna, teosofi-influerade ursprungsidéer. Under en tid var det svårt att se en Mondrianmålning utan att direkt koppla till L’Oréal. Ska detta ses som en naturlig förändring av ett bildspråks kontext, eller som ett brott mot en konstnärs integritet?
En annan, mindre avsiktlig kapning, noterar jag vad gäller impressionismens pionjärer. Deras vackert måleriska bilder, tillsammans med periodens romantiska rykte, har kommit att utgöra en slags symbol för det smakfullt estetiska. Reproduktioner av Claude Monets näckrosmålningar har blivit närmast standard på Sveriges sjukhus och socialkontor, platser där ingen egentligen intresserar sig för vad som hänger på väggarna. Anonym konst. Annat var det på konstnärernas tid.
Vad händer egentligen när ett konstverk förvandlas av krafter som har helt andra syften än de ursprungliga? Och på vems ansvar sker det? Vi skulle kunna säga att de konfiskerats och konstnärerna helt berövats sin integritet. Å andra sidan, vilka är vi att avgöra vilka nya kontexter som får ett verk växa och leva vidare, eller att gå mot sin död? Tid kan inte helt tillintetgöra ursprungsidéer, men de kan lägga sig över dem som skymmande filter, och få nivåer att blekna och försvinna. Varje enskilt fall säger kanske något om människans kollektiva natur, eller också blir det bara så ibland.
Det finns många hundar i Malmö som vill markera revir på Tony Craggs skulpturer, och sedan den nionde juni har färgen på Points of View börjat skifta i grönt. Kanske en mindre intellektuell förändring av konstverket, men alla ska ju faktiskt få tycka till.
ida.thunstrom@opulens.se
