FAMILJERELATION. Glöm allt men inte mig är en fin, ofta humoristisk, berättelse om en dotters nära förhållande till en mycket excentrisk far som trots många fel och brister var snäll och välmenande och hade sinne för humor, skriver Elisabeth Brännström.
Glöm allt men inte mig av Philomène Grandin
Albert Bonniers Förlag
Sjuttiotalet går mot sitt slut och jag har gått på en squaredancekväll i Stockholm. Dansen leds av Israel ”Izzy” Young – en lång, kraftig karl från The Bronx, med dundrande stämma, stora glasögon och häftigt humör. Jag har bestämt mig för att inte delta i dansen och sitter istället och tittar på; jag är en medioker dansare och Izzys humör för kvällen är inte det bästa. Han blir tvärförbannad på dem som snubblar till när det går för fort och svär åt dem på judisk-amerikanska: – Fucking schmuck! ekar det upprepade gånger i den ganska trånga lokalen, medan en samling förvirrade, rätt förfärade svenskar gör sitt bästa för att hänga med i Izzys outtröttliga energi. Det går inte särskilt bra och jag är glad över att jag valt att sitta på en lite dold plats där jag kan skratta åt alltihop.
Många år senare, närmare bestämt 2010, sitter Izzys dotter, skådespelerskan Philomène Grandin, däremot och gråter förtvivlat hos en KBT-terapeut. Inte för att Izzy är en temperamentsfull squaredancecaller, det har hon varit väl medveten om genom åren och lärt sig att stå ut med, utan för att han börjat bli senil och är mycket svår att ta hand om. Han är åttiotvå år, har minnesstörningar och kan inte längre sköta sin lilla folkmusikaffär Folklore Centrum på Södermalm där han säljer noter, böcker och skivor och håller spelningar, eller ta hand om sin intima, personliga hygien. Han måste ha vuxenblöja, men kan ibland glömma ta på sig den med katastrofala följder. Philomène gråter också för att allting hos terapeuten är så rikt och rent och fint, medan det alltid har varit så rörigt, fattigt och sunkigt hemma hos hennes pappa. Han måste nu dessutom söka pension fast han lyckats med att undvika svenska myndigheter i över trettio år; ett totalt hopplöst företag; högen av blanketter är enorm, listan på telefonsamtal är oändlig och Philomène känner att hennes ork helt är på väg att ta slut.
Izzy Young (1928-2019) kom till Stockholm som Vietnamdesertör 1973 och ett år senare föddes Philomène, föräldrarna skildes och hon skulle få ett liv hos sin mamma och ett hos Izzy. Livet med honom blev inte alltid lätt, förstår man när man läser hennes debut Glöm allt men inte mig. Izzy verkar inte ha varit helt enkel att växa upp med, hans liv cirklade nästan enbart runt affären på Wollmar Yxkullsgatan och runt musiken. Hans största bidrag till musikscenen var inte dåligt: det var han som ordnade Bob Dylans första stora konsert i Carnegie Hall och såg till att han blev upptäckt. Över Izzys liv vilade dock inte samma stjärnglans som över Dylans. Han var ständigt utan pengar och när han inte hade någonstans att bo sov han och Philomène i affärens källare; de led också ofta så stor brist på mat att Philomène ibland, helt på eget bevåg, småsnattade ur sina kompisars överfyllda kylskåp. Över alltihop verkar det också ha legat en hinna av smuts; Izzy hade aldrig varit mycket för att städa och senare i livet, då han inte längre kunde hålla tätt och var tvungen att gå med vuxenblöja verkar allt ha blivit övermänskligt arbetsamt för Philomène som så gott som helt ensam fick ta hand om honom.
Vi hjälper författare och kreatörer att formulera sin idé, att hitta rätt tilltal och att nå ut.
Glöm allt men inte mig är en fin, ofta humoristisk, berättelse om en dotters nära förhållande till en mycket excentrisk far som trots många fel och brister var snäll och välmenande och hade sinne för humor. Jag hade dock önskat mig lite färre, eller kanske bara lite mindre explicita, beskrivningar av Izzys liv i vuxenblöja, det blir en liten aning mycket för läsaren att smälta. Berättelsen hoppar också något för ofta mellan årtal och decennier och kan kännas lite oregelbunden, men det är ändå en hyfsat bra debut och vi får hoppas att Izzys minne som folkmusik-beskyddare och legendar får leva kvar ett bra tag till, trots att affären nu är såld och han själv, sorgligt nog, inte längre finns.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
