Lyrik: Graviditet

DIKTSVIT. Katarina O’Nils Franke har skrivit en stark diktsvit om graviditet och födande. Det gläder oss att få publicera den.

Katarina O’Nils Franke, född 1987, är redaktionssekreterare på idé- och kulturtidskriften Axess, opinionsbildare och författare. Hon har kommit ut med två romaner på Visto förlag och är snart aktuell med en tredje, Den tidlöse resenären. Rainer Maria Rilke, som släpps på Carlsson Bokförlag i mitten av februari. O’Nils Franke har dessutom medverkat med poesi i tidningar och antologier och ett tiotal dikter har översatts till kurdiska. Därutöver har två, Vägen och Sommarsmaker, tonsatts till körsång.

Nu har vi det stora nöjet att publicera en diktsvit av O’Nils Franke som handlar om graviditet och födande. Så här beskriver hon själv hur tanken kring ämnet uppstod:  “Det var författaren Aris Fioretos som sa, under Bokens Dag vi båda gästade i Växjö 2015, att hans nästa skrivutmaning kanske skulle bli att gestalta en graviditet. Det ville jag också! Mina egna graviditeter har gett upphov till en massa funderingar över livet och den stora smärtan. Många kvinnor vet. Många funderar. Uppenbarligen även män och manliga författare. Ändå är det relativt få som genom poesi gestaltar graviditeter och barnafödande.”

“Enligt barnläkare är det första andetaget det svåraste andetag en människa någonsin tar i livet.” (ur Gudrun Abascals Att föda.)

CAROLINA THELIN

9 månader kvar…

Nio månader lång. Nedräkningen är igång
med nogsamma kontroller och mätningar
känns dragkampen redan lång
och tankarna sätts i rullning:
vad är viktigast
och för vem
mitt eller fostrets
liv och lem?
Vem är egentligen den
som gjort min livmoder
till sitt hem?

8 månader kvar…

Jag är utsatt för en
livmoderlig transformation
högdrar på växlar som tidigare vilat stilla
i mitt innandöme
u t d r a g e t
för att ge plats åt det nya
det lilla
livet.

 7 månader kvar…

Jag kan inte sova
jag är en vandrande födslomaskin
befruktad
plötsligt betuttad i idén att
vara någon annan
någon ny, nära
och att nära
en vandrande födslomaskin.

 6 månader kvar…

Nu vet de flesta
och ger tips om det mesta
trots att det är jag och inte dem
som bjudit en okänd till
mitt inre som sitt hem
tillfällig bostad.

5 månader kvar…

Gestaltad som gravid
i min alltmer delade kropp
snart med ny moderlig titel
stora ord med svårbegriplig innebörd
drömmer mig bort till
starka drinkar, rå lax och socker
i fredagsmysiga mängder!
Förbjuden frukt för befruktade.

4 månader kvar…

Dagarna vaknar utan mig
jag är kvar i nätterna
vakande, väntande
den stora förändringen stundar
men när?
Utlämnad åt födsloprocessen.

 3 månader kvar…

Snart står jag klämd
mellan två generationer
min existens,
hotad?

2 månader kvar…

I ugnen, den verkliga,
reser sig en plåt av bakverket
där samlas vi alla
som vid teven
studerande, vill se den
som av mig satts till verket
när är det dags?
frågar någon på distans
och den gravida
svarar, på rutin:
när som helst nu.

1 månad kvar…

Myssurfar i hemmets lugna vrå
i väntan på en eller två
värkar som ser till att
underverket
matas ut av moderkroppen.
Går slemproppen?
När kommer första fosterdroppen?
En för äcklig vokabulär?
Det som sällan skildras är det här
moderskapets högst mänskliga affär.

Förlossning…

Muskelvärk och hudklåda
sjukhussärk och medtagen matlåda
det är dags att sättas igång
nu blir inte processen lång
sa barnmorskan
för en livstid sedan
mellan lustgas och värkar
bristningar, pauser och ännu fler värkar
tar sig tankarna in:
hur tar jag mig ur?
Du har tur! Det blev en lätt procedur!

Nu börjar en
ny livsstil
på livstid.