Tio år i upplysningens tjänst

JUBILEUM. “Det är folkbildningsidealen som ligger i botten.” Elin Stadenberg intervjuar Christer Sturmark, chefredaktör för tidskriften Sans vilken nu fyller 10 år.

Hej Christer Sturmark! Du är chefredaktör för Sans magasin som fyller 10 år i år. Grattis får jag säga!

– Ja det är roligt! Vad fort det går, vi har gett ut fyra nummer per år i tio år, den horisonten hade vi inte klar för oss när vi började.

Hur har resan varit från det första numret fram till idag?

– Den har varit spännande. Vårt allra första nummer gav väldigt mycket reaktioner i media, så det blev en flygande start. Men då fick många också kännedom om Sans, så oavsett om de var för eller emot så var uppmärksamheten bra på många sätt.

– Sedan tror jag att folk har upptäckt vad det är för en sorts tidning mer vartefter. Idag har vi en, om jag får säga, sofistikerad läsekrets som uppskattar den väldigt mycket, vi får mycket mejl och så. Det finns ingen liknande tidning i Sverige.

Skulle du vilja berätta lite om vad Sans är?

– Det är en tidskrift som handlar om vetenskap och filosofi och ofta skärningspunkten däremellan. Vi skriver om aktuella samhällsfrågor och politiska frågor ur ett filosofiskt eller etiskt perspektiv, med forskningen i frontlinjen.

– Vi har ingen politisk agenda, där är vi helt neutrala. Men vi har en upplysningsprofil och folkbildningsanda. Vi skulle till exempel aldrig ha en artikel om horoskop eller om hur homeopati fungerar, eftersom det inte fungerar.

Varför behövs Sans, vilket behov uppkom tidskriften ur?

– Dels behövs Sans för att den är en bildningstidskrift inom sina områden. Den behövs för att vi ofta borrar i samtidens stora frågor på ett kvalificerat sätt ur ett filosofiskt och etiskt perspektiv. Det är folkbildningsidealen som ligger i botten.

Som du berättade så väckte det första numret av Sans en del debatt, numret handlade om förtryck mot kvinnor i olika religioner och kritiker tyckte att bilderna hade främlingsfientliga drag. Vad tänkte du om det?

– Omslagsbilden var på en kvinna i burka, det var en väldigt vacker bild rent fotografiskt men det är hemskt att kvinnor ska tvingas gå klädda så. Vi använde bilden som en symbol för det kvinnoförtryck som finns inom alla religioner. Den som främst reagerade var Helle Klein, men det var innan hon hade läst artikeln. Texten handlade inte bara om misogyni inom islam utan lika mycket inom exempelvis kristendomen. Det där har gjort att en del människor tror att Sans har en specifik religionskritisk inriktning men det är helt fel. Reaktionerna gav oss i alla fall en skjuts i att folk började känna till tidskriften.

Sans behandlar ju ämnen som kan uppröra och vara känsliga för folk, vilka reaktioner har ni fått genom åren? Har det väckts mycket debatt kring det ni skriver?

– Jo, så är det naturligtvis. Nu senast skrev vi om dödshjälp och det är ett känsligt tema som väcker mycket reaktioner, så en del texter gör det. Problemet är att vi inte är någon dagstidning som postar debattinlägg varje dag med möjlighet att kommentera. Ibland har vi en dialog men då är den långt utsträckt. Men vi håller på att utveckla Sans alltmer digitalt och när den nya webbplatsen kommer har vi planer på att skapa ett debattforum där.

– När vi skrev om dödshjälp minns jag att vi hade två långa essäer i samma nummer som självständigt argumenterade i två helt olika linjer. Så det är också ett sätt.

Vilka är det som skriver för Sans?

– Det är ganska många, främst professorer och forskare men också journalister. Ulf Danielsson, Joel Halldorf, Åsa Wikforss, Mats Alvesson och Hanne Kjöller är några namn.

Jag läste att Sans ska “uppmärksamma forskningsrön som utmanar vår världsbild i grunden”.

– En hel del material handlar om kosmologi och fysiologi, existentiell vetenskap i upplysningsanda. Den existentiella grenen är en subgenre av vetenskapen som säger någonting om hur det är att vara människa, om var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Dit räknar jag också neurovetenskap, biologi och psykologi, den typ av vetenskap som skapar ett narrativ kring meningen i att vara människa. Den skiljer sig från forskning kring jordbruk, biltillverkning eller ett batteris livslängd, även om den forskningen också är extremt viktig.

Vilka förändringar hoppas du att Sans ska kunna bidra med?

– Dels att människor blir bättre på att skilja på alternativa fakta och kunskap, det är väldigt angeläget i vår tid. Att folk inte ska vara så lättmanipulerade eller tro på konspirationsteorier. Sedan också nyansering och konsten att tänka klart, som också min bok heter. Det är våra grundläggande ambitioner.

När kommer din bok Konsten att tänka klart ut?

– Den kommer ut i Sverige till hösten. Det blir också utgivning i Kina, Ryssland, Sydkorea och i USA om ett år. Jag har skrivit den tillsammans med den amerikanska författaren Douglas Hofstadter.

Vilka är planerna för Sans de nästkommande åren?

– Det är att fortsätta utvecklas och förfina tidskriften. Vi har klätt tidningen i en annan form så nästa nummer kommer i ny layout.

– Sans ges ju ut genom bokförlaget Fri Tanke, som inriktar sig på samhälls- och naturvetenskap. I den meningen är vi en del av ett större projekt som handlar om folkbildning och upplysning. Fri Tanke ger ut trettiofem böcker om året, gör podd och när det inte är corona har vi events där vi möter publiken live. Fri Tanke har som ambition att inspirera till existentiell nyfikenhet.

Och till sist, vad kan vi läsa i det kommande jubileumsnumret?

– Ett par artiklar handlar om medvetandefilosofi som studerar medvetandets natur, mycket inom den vetenskapen är fortfarande ett mysterium och det finns många obesvarade frågor. Det kommer finnas artiklar om artificiell intelligens, om psykopati, demokratins kris och matematik. Nytt för det här numret är en science fiction-novell av Ted Chiang, en amerikansk-kinesisk författare som skriver om filosofi och vetenskap i skönlitterär form. Han är en lysande stjärna!