DUALISM. Smartphonen förstärker även den västerländska dualismen mellan medvetande och kropp, som varit en röd tråd i den kristna teologin genom årtusenden, skriver Jesper Nordström.
Den allmänna uppfattningen är att vi i väst och Sverige i synnerhet är sekulariserade, profana, materialistiska. Tillåt mig axla den mantel som djävulens advokat tappade och hävda precis tvärtom.
Västvärlden är jordens mest andliga sfär eftersom de ideal och den teknologi vi lever med är en rest av äldre tiders teologi och medvetandefilosofi. Även den teknologiska plattform som bär upp och estetiskt gestaltar de ideal vi lever efter är en rest av äldre tid. Jag talar om likheten mellan högmedeltidens katedraler och vår tids smartphones. De är båda exempel på materia som stävar mot det icke-materiella, skirt andliga och okroppsliga.
På 1300-talet hade arkitekturen lett så långt i sin strävan att bli skir och okroppslig, att gestalta det som inte var kött och materia, att den kollapsade. Strävbågar brast, väggar rasade. Likadant är det med smartphonen. Vi har i dess design nått dit hän att tunnheten och dess mobilitet blivit ett problem snarare än en lösning. Glas spricker, kablar glappar och vi är rädda för att de skall knäckas i vår hand.
Vi håller i dem lika försiktigt som porslin hämtat ur liturgin och i stället för att vara ett verktyg som underlättar har det blivit en teknologi vi är slavar under. En tankens och mentalitetens arkitektur. Vi har börjat vörda i stället för att bruka våra verktyg.
Smartphonen förstärker även den västerländska dualismen mellan medvetande och kropp, som varit en röd tråd i den kristna teologin genom årtusenden. Vårt cartesianska “res cogitans” har flyttat upp i molnen för gott. Du är inget. Ditt immateriella, blått skimrande LinkedIn eller Facebook är allt. Här är det äkta. Dina tankar, dina drömmar, dina offergåvor inför cyberguden.
Allt är potentialitet och idé, och liksom de kollapsande kyrkorna tas ingen hänsyn till vad som är faktiskt kroppsligt och psykiatriskt möjligt. Vi står inför ett tidevarv där vi snart sagt väntar oss att en rullstolsburen uppmanas att ha lite energi, positivitet och andlighet så kan hen minsann också vara med i stavhoppstävlingar.
Att det andliga gömmer sig i det förment vetenskapligt profana och robust antiintellektuella visar sig som tydligast inom det som svepande kallas wellness. Utan att nämna namn finns en yogainstruktör som menar att covid-19 bäst hindras genom motion, kost och meditation. Då flyger det elaka viruset bort i en ljuspelare av kärlek. Låter inte detta som medeltidens syn på sjukdom som resultat av onda tankar och brist på gudsfruktan? Tydligast ser vi det i språkförskjutningen över tio år: där man förr blev fri från cancer, vinner man numera över cancern. Som om det bara var att svettas och skratta bort metastaserna. Återigen en tankefigur som sätter anden och tron framför det materiellt positivistiska naturvetenskapligt påvisbara.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Men även mer handgripligt samhälleligt rör vi oss nu i en ny medeltid. Nätet är vår nya katedral där vi förväntas leva. Det är lika socialt stigmatiserande i dag att utebli från Messenger som det igår var att inte gå på gudstjänst om söndagarna och de sociala skuld- och skambeläggande mekanismerna verkar vara de samma. Vi förväntas alla hålla oss inom en sund och ren och frisk och fin smal mentalitetskorridor.
Facebook har blivit vår tids motsvarighet till bigotta kaffetanter på församlingshemmets kyrkfika som ser, kommenterar och rackar ner på allt. Som en dyster fris med blodlösa ansikten i sten rör vi oss genom ett genomkontrollerat samhälle med ständig skam och skuld och samtidigt en masochistisk längtan att både visa upp vår rättrogenhet och bekänna våra synder för ett allseende algoritmöga.
Det är ingen slump att den gamle katolske mystikern Pierre Teilhard de Chardin och hans tanke om ett framtida stort kollektivt medvetande – punkt omega i den hegelianska dialektiken – tagits upp och förvanskats av cybernördarna i Silicon Valley.
jesper.nordstrom@opulens.se
