BÖCKER. Under jul- och nyårsledigheterna tipsar Opulens litteraturkritiker om tre böcker att läsa under lediga dagar. I titlarna länkas till recensionerna i sin helhet.
Om man älskar frihet – Tankar kring det politiska
Av Nina Björk
I Om man älskar frihet synar Nina Björk den liberala retoriken om allas lika värde och frihetens grundvalar ut i sömmarna. Boken kan läsas som ett försök att hjälpa liberaler att tolka sina argument, som ett försvar av socialismen, mänskligheten och planeten eller som en förberedelse för kamp.
Björk exemplifierar och argumenterar, att inget samhälle som bygger på konkurrens kan bli rättvist och att kapitalismen inte kan leverera frihet ens för de rika. Vi navigeras från klimathot och klass till kultur och könsstympning; områden där liberalismen har bakat in sig i postmodernistiska förnekelser och en förlamande inställning till politik.
För Björk handlar den verkliga frågan om att göra politik på riktigt. Och hon bjuder på goda förslag i slutet av sin bok, övertygad om att det är möjligt att ändra historiens förlopp och ta framtiden tillbaka.
En port till andra världen av Aldous Huxley
Kultklassikern Doors of Perception från 1954 återlanserades i år på svenska med namnet En port till andra världen. I essän återberättar författaren Aldous Huxleys sin första tripp på meskalin. Vid sin sida har han sin fru Laura Huxley och en psykiatriker som observerar, guidar och bandar hela förloppet. Drogen ser han som ett medel för att få perspektiv och utforska gränslandet mellan socialiserade sinnen och den omedelbara omvärlden.
Jaget, eller snarare egot, det som kanske allra mest manifesteras i det civiliserade psyket, blir Huxley allt mer likgiltig inför under trippens gång, och vetenskapen ger han inte heller mycket för. Det är mycket civilisationskritik på de dryga femtio sidorna. Ändå hinner Huxley också diskutera för- och nackdelar med olika sorters droger och dra slutsatser om att psykedelika borde legaliseras, även om han inte tror att det kommer att lösa några mellanmänskliga problem.
Döda platser av Pål Eggert
Döda platser är den sista delen i trilogin Borde vara död. Man behöver inte ha läst seriens tidigare delar för att slukas av den här, men det berikar att först ha bekantat sig med socialarbetaren Sebastian och hans klient Isa på stödboendet för hemlösa som storyn utgår ifrån.
Globaliseringens krafter och konsekvenser sammanstrålar med gängvåld och hedersmord, gudar och gastar, i ett gatans drama där gränslandet mellan liv och död, myt och verklighet, gestaltas genom ambivalenta karaktärer som jagar sin framtid i skuggan av det förflutna. Eggerts skildrar mångfalden och de kluvna psykenas olika kulturella förklädnader inom sociala strukturer. Att Sebastian, som är något av Eggerts alter ego, har växt upp inom och brutit sig ut ur sekten Jehovas vittnen äger också sin särskilda plats i boken.
Det här är litteratur som bygger på ett gediget researcharbete och som speglar såväl rapporter om social misär som de många livsöden vi sällan skulle få höra om, ifall det inte vore för författarens egna möten med de människor vars röster inte räknas.
nette.wermeld.enstrom@opulens.se
