LYRIK. Som helhet betraktad är Petra Mölstads Din disciplin en verkligt imponerande bok. Konsekvent trots att innehållet är kaotiskt, övertygande i sin kompromisslöshet, skriver Clemens Altgård.
Din disciplin av Petra Mölstad
Anti
Petra Mölstad har tidigare utkommit med diktsamlingarna Införsel (Förlaget Glas), Omloppstid (Bokförlaget Trombone) och Vi har hägn (Förlaget Anti). Dessutom har hon medverkat i en rad antologier. När nu Din disciplin utkommit på Anti så är det efter att ha varit fördröjd. Din disciplin låg nämligen klar för utgivning redan 2016 när förlaget Sadura gick i konkurs. Kanske är 2020 ändå perfekt tajmning för en bok där tillvaron skildras som en ständig kamp, där oförutsägbara kaoskrafter och överhetens våldsmonopol utgör ett slags oundvikliga storheter att förhålla sig till.
”… klyvnationen som blåser över med snöfyk och tystnad / offentliga tal som vindpinade växer inåt / varningarna kluckar och står i. trycker sig mot varandra som en ankomst som en väg som tre / månader av rak hållning. det dammar och arkiveras. pekar och skakar händerna / alla petar med tårna i pälsen”
Jag kommer osökt att tänka Lasse Söderbergs ord om den belgiskfödde poeten Henri Michaux som “de irrationella krafternas värnlösa byte”. Det jag som framträder i Mölstads Din disciplin tycks också utsatt, jagat, men slår ibland om till strängt subjekt eller förvandlas till ett kollektivt vi.
Det går att se en viss likhet med den poesi som surrealisterna odlade, men i likhet med Michaux tycks inte Mölstad ha någon övertro på “det irrationella”. Men Mölstads ord bildar ett slags gobeläng där det myllrar av liv och våld utövas i olika former. Ett landskap tonar fram samtidigt som det pågår frenetisk aktivitet.
Det här är dikt som inte väjer för grotesken eller det absurda. Tvärtom tycks Mölstad ladda upp dikten och sätta den i rörelse genom ett bildspråk där verben låter ting och varelser tråda en virvlande dans, som sjuder och pulserar av liv men också beskriver över- och underordningar. En annan läsart är förstås möjlig då texten äger ett stort mått av flertydighet och inbjuder läsaren till tolkningar. På så vis är texten i sig motsatsen till den disciplin som finns i boktiteln. Genom att bryta upp strukturer och skriva fram collageartade och fragmenterade vyer praktiserar poeten ett slags ovilja att underordna sig regelverk och konventionella förväntningar beträffande hur lyrik ska se ut.
”… sprickbildningar i löv och gom / tränger och snäser om undanmanövrar / river upp sår och vårsådd / står och petar i domningarna / som flockimmunitet”
Det är fråga om en mäktig långdikt som tar sin utgångspunkt i mätandet och i institutionaliserad vålds- och maktutövning. Däri finns en politisk dimension, då mätandet och registrerandet varit av central betydelse för såväl rasbiologer som förespråkare för New Public Management. Så kan också Din disciplin läsas som motståndsdikt, dikt som genom sin utformning är ställd i upprorets och maktkritikens tjänst, men detta utan att någonsin förfalla till att bli plakatpoesi.
Som helhet betraktad är Din disciplin en verkligt imponerande bok. Konsekvent trots att innehållet är kaotiskt, övertygande i sin kompromisslöshet.