Helgporträttet: “Sådana här jobb växer inte på träd”

INTERVJU. Anna Brynhildsen är ny redaktionssekreterare på Opulens. Ifjol debuterade hon som romanförfattare med Alla vill ju hem. “Uppfriskande ledigt, vackert och trots sin skärpa ofta poetiskt”, ansåg Opulens recensent.

Hej Anna Brynhildsen! Du är ny redaktionssekreterare här på Opulens! Hur känns det?

– Spännande! Och det är lite ovant att sitta på kontor, men mest spännande.

Vad kommer ditt uppdrag på Opulens att gå ut på?

– Det återstår att se, men fokuset kommer att ligga på dagliga sysslor som att kolla mejl, korrigera och redigera texter och publicera dem.

Och hur hamnade du här?

– Jag läste Opulens, bland många andra kulturtidskrifter, och såg annonsen. Jag ville ha ett deltidsjobb som har med text att göra eftersom det är där jag är utbildad, tänkte att det här kan ju vara något. Sådana jobb växer ju inte direkt på träd utanför Stockholm.

Vad gjorde du innan du kom hit?

– Första halvåret av 2020 levde jag på stipendier och skrev på heltid. Sedan under sommaren fick jag jobb på Systembolaget, jobbade där 3-4 gånger i veckan och skrev resterande tid.

Ja du har ju skrivit en bok också som heter Alla vill ju hem som du var aktuell med förra året. Vill du berätta lite om den?

– Ja, det är en roman som kom ut på förlaget Wahlström & Widstrand 2019. Den utspelar sig i Malmö och i Lund och handlar om relationer, vänskap och judisk identitet. Men också om att känna sig borttappad i livet.

Hur kom idén till boken till dig?

– Det kom aldrig någon idé, jag skrev och skrev och idén kom nog först efteråt när boken var klar. Temana blev tydliga först efteråt. Jag skrev om sådant som jag funderade mycket på och den är nog färgad av det, även om det inte är en självbiografi.

Förlaget som tänker nytt

Du har ju gått på författarskolan i Lund, var det då du skrev boken?

– Nej, det var först efteråt när jag gick en kurs i förlagskunskap i Stockholm. Jag började skriva i slutet av sista delen av författarskolan men boken var aldrig någon del av den.

Hur har din tid på författarskolan påverkat ditt skrivande?

– Det har påverkat mig att jag gått en utbildning i skrivande, det blir lättare att ta skrivandet på allvar. Det gick från att vara en hemlig hobby till någonting att satsa på. Det var ett sätt att erkänna för mig själv att det är det här jag vill hålla på med och tycker är roligast. Sedan fick jag också lära känna många andra som skriver.

Var ambitionen när du började där att skriva en bok?

– Ja, utbildningen är uppbyggd för att skriva en roman, eller diktsamling, en färdig bok helt enkelt. Klarar man kursen så har man en bok när man slutar. Men det är nog ingen slump att jag skrev Alla vill ju hem i ett senare skede, för mig passar det bättre att skriva under mer fria former.

Blir det fler böcker?

– Ja! Om jag får bestämma.

Skriver du annat?

– Nej egentligen inte, mer än dagbok och anteckningar. Sedan skriver jag akademiskt ibland samt som lektör och gör utlåtanden, men inte skönlitteratur under några fler organiserade former. Jag har snöat in på romanen.

Hur började ditt intresse för ord?

– Jag lärde mig att läsa och skriva tidigt. Först var det väl egentligen för att få uppmärksamhet för jag minns att jag skrev mitt första ord en gång när min mamma läste för min syster och jag tyckte att det blev tråkigt. Då gick jag iväg och skrev ordet “hjälp” på ett papper för att få hennes uppmärksamhet. Sedan fortsatte jag skriva i olika former och fick mycket bekräftelse för det. Så det började nog med det, om man ska vara krass.

Vad läser du helst själv?

– Det blir ganska mycket svenskt samtida.

Och så slutligen, vad ser du fram emot som redaktionssekreterare här på Opulens?

– Att vara i Opulens-kontexten! Och att få se hur det går till bakom kulisserna i journalistik. Jag har varit på redaktion tidigare men inte på en tidningsredaktion. Den här snabbheten är ny för mig, jag är van vid processer som tar lång tid.