VÄRLDEN. Förenta Nationerna bildades 24 oktober 1945 och 2020 är det alltså 75 år sedan världsorganisationen föddes i skuggan av andra världskriget. Men vilken roll har FN spelat och vad kan vi egentligen förvänta oss att FN ska åstadkomma? En sak är säker och det är att FN faktiskt gör – och har gjort – mer än vad de flesta tror. Tomas Nordberg berättar vad som faktiskt hänt under dessa 75 år.
Texten publicerades från början av författaren via Global Bar
Fröet till FN såddes i Dumbarton Oaks 1944 i syfte att bevara världsfreden efter det förödande andra världskriget. Inom FN skapas gemensamma standarder och normer för alla människor. Detta medför att medlemsstaterna behöver ha sin egen politik när det gällde mänskliga rättigheter, nedrustningsfrågor och annat. FN grundades för att främja internationellt samarbete med 51 medlemsstater.
Dagens FN har 193 medlemsstater, närapå varje land i världen. Namnet Förenta Nationerna härstammar från Förenta Nationernas deklaration från 1 januari 1942, i vilken tjugosex allierade stater förband sig att följa Atlantdeklarationen som ingicks av Storbritannien och Förenta Staterna i augusti 1941 och som innehöll föreskrifter om ländernas agerande under kriget och efter att kriget upphört.
Den 26 juni 1945 sammanstrålade segermakternas företrädare i San Fransisco för att skriva under FN-stadgan. Stadgan signerades av Storbritannien, Förenta staterna, Sovjetunionen, och Folkrepubliken Kina samt deras allierade, sammanlagt 50 stater (Sverige var inte med bland de första länderna utan anslöt 1946). Nationernas Förbund (NF) existerade mest på papperet vid denna tidpunkt. Också IMF, Världsbanken och GATT skapades under dessa år som ett resultat av Bretton Woods-konferensen 1944 – även dessa etablerades på amerikanskt initiativ.
När FN-stadgan signerades deltog 1 200 nationella och internationella organisationer (NGOs), något som markerar början för den starka roll som dessa organisationer fått sedan dess. FN spelade längre fram en viktig roll i avkolonialiseringen och medlemskap i Förenta Nationerna var en viktig morot för länderna när de sökte självständighet under denna tidsepok.
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna antogs 1948 av generalförsamlingen och har inkorporerats i ett stort antal staters författningar och lagar, samt legat till grund för ett flertal internationella konventioner som behandlar mänskliga rättigheter. Deklarationen har även utgjort inspiration för antagandet av de globala målen och Agenda 2030.
För att bevara världsfreden, vilket är organisationens huvuduppgift, arbetar FN efter principen om kollektiv säkerhet. Artikel två (2) i FN-stadgan innehåller flera centrala bidrag till internationell rätt, nämligen förbudet mot hot och användning av våld, fastslagandet av staters oberoende och suveräna jämlikhet såväl som folkens jämlikhet och självbestämmande, samt att konflikter mellan stater ska lösas på fredlig väg och ett förbud mot inblandning i andra staters inre angelägenheter.
Överhuvudtaget så vårdar FN respekten för folkrätten med FN-stadgan som ett ledande dokument. Konflikter ska enligt stadgan lösas på fredlig väg och våldsanvändning är inte tillåten. Stadgan grundar sig i tanken att fredliga mellanstatliga relationer bygger på att stater behandlar sina egna medborgare med respekt för deras mänskliga rättigheter. Staters suveräna status och territoriella integritet slås fast.
Generalsekreterarens användning av ”good offices” i konfliktförebyggande insatser, via tyst diplomati, är en viktig förändring inom FN:s fredsmäklande aktiviteter som etablerades några decennier senare. I Mellanöstern lyckades USA och Sovjetunionen komma överens (tillsammans med de andra permanenta medlemmarna i Säkerhetsrådet) om resolutioner som ledde till eldupphör och formulerade grundsatserna för politiska överenskommelser 1967 och 1973. Principen om land för fred, d v s att Israel retirerar från Västbanken, Gaza och Golanhöjderna och att Israels grannar tillerkänner den israeliska staten dess rätt att leva i fred inom internationellt erkända gränser har dock inte kommit att förverkligas.
På det fredsbevarande området utgjorde operationerna i Östtimor och Kosovo en nystart i början av 2000-talet. Östtimor blev självständigt 2002 efter 24 år av indonesisk ockupation och efter att FN hade anordnat en folkomröstning som ledde fram till en FN-övervakad självständighetsförklaring. På fredsområdet tillkom på 00-talet principen ”Skyldighet att skydda”, omtalad i säkerhetsrådsresolution 1674 som handlar om civila i väpnade konflikter.
I punkt fyra återbekräftar rådet bestämmelserna i paragraferna 138 och 139 i ”The 2005 World Summit Outcome Document” angående staters ansvar för att skydda sina befolkningar mot folkmord, krigsbrott, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. FN är även aktivt inom fredsbyggande i länder som har genomlevt konflikter och skapade för detta ändamål en fredsbyggandekommission och en fredsbyggandefond år 2005. Men mer om folkmord och ansvar längre fram.
År 1990 kom världens länder överens om en handlingsplan för att realisera FN:s kvinnokonvention. Med särskild inriktning på kvinnors säkerhet antog säkerhetsrådet år 2000 Resolution 1325 som tillsammans med sex påföljande resolutioner avser att förbättra skyddet för kvinnor, under och efter väpnade konflikter, och expandera kvinnors medverkan och inflytande i olika fredsprocesser som konfliktförebyggande, konflikthantering och fredsbyggande i syfte att nå varaktig fred. Andra framsteg inkluderar minskad mödradödlighet, färre barnäktenskap och ökad medvetenhet om könsstympning.
Den biologiska mångfalden har aldrig varit mer hotad än nu. En miljon arter riskerar att utrotas, två miljarder hektar mark håller på att förstöras och två tredjedelar av haven, 50 procent av korallreven och 85 procent av träsk har skadats av mänsklig verksamhet. FN har varit engagerat i miljö- och klimatfrågor sedan den inledande FN-konferensen om miljön i Stockholm 1972, vilken mynnade ut i etablerandet av fackorganet United Nations Environmental Programme (UNEP). 1987 skrev 24 stater under Montreal-avtalet och åtog sig därmed att halvera utsläpp som hade verkan på ozonlagret. Klimatavtalet från COP21 i Paris från 2015, som framförhandlades mellan 2011 och 2015, är ett avgörande dokument för den planetära överlevnaden.
De undertecknande staterna, vilka uppgår till närapå alla världens länder, förbinder sig att vidta åtgärder som minskar utsläppen och att stödja de länder som drabbat av klimatförändringarna. I september samma år överenskom man om de 17 globala målen för hållbar utveckling. 2015 var på många sätt ett gyllene år i FN – och för världen!
På nedrustningsområdet har FN uträttat mycket. Icke-spridningsfördraget (Non-Proliferation Treaty, NPT) avseende kärnvapen antogs 1968 och trädde i kraft två år senare och har kraftigt begränsat antalet nya kärnvapenstater. 189 stater har anslutit sig till NPT, medan Israel, Nordkorea, Indien och Pakistan står utanför. FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen (TPNW) antogs 2017 och har 84 signatärer och 44 ratifikationer.
Organisationen ICAN hoppas uppnå 50 ratifikationer under innevarande år, vilket skulle innebära att kärnvapen blir förbjudna enligt internationell rätt. FN arbetar med implementering av redan existerande konventioner och för att nå nya överenskommelser. Hit hör provstoppsavtalet CTBT (Comprehensive Nuclear Test Ban Treaty) och konventionerna om kemiska och biologiska vapen, FN:s vapenhandelsfördrag (som berör konventionella vapen), Ottawafördraget (Konvention om förhindrande av användning, lagring, produktion och omplacering av truppminor och om deras förstörelse), och konventionen om klusterammunition.
Det som ofta glöms bort i debatten kring FN är fackorganens och underorganens viktiga arbete. Intressant nog så är fackorganen juridiskt sett autonoma organisationer. Till exempel så har medlemsländerna i underorganen kommit överens om internationella bestämmelser för posthantering, sjöfart och meteorologi. Hela det internationella humanitära systemet tillskapades t ex inom FN i och med tillkomsten av United Nations Office for the Coordination of Humanitarian Affairs (OCHA). FN samarbetar även intensivt med utomstående internationella organisationer såsom Internationella Atomenenergiorganet (IAEA), Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) och Världshandelsorganisationen (WTO).
Så, varför klagar då så många på FN? Det är viktigt att inse FN:s tillkortakommanden. Det kan diskuteras i vilken mån den globala organisationen lyckas med att fullgöra sin centrala uppgift, nämligen fredsbevarande. Dock bör man komma ihåg att FN skapades för att bevara den globala freden, vilket man har lyckats med. På 1990-talet såg vi stora framsteg, mycket tack vare USA:s ambitiösa insatser i säkerhetsrådet.
Samtidigt är det angeläget att förstå varför världsorganisationen inte lyckas förhindra flera tragedier i modern tid. Mitt under pågående folkmord i Rwanda 1994 retirerade de fredsbevarande styrkorna. Över 800 000 individer förlorade sina liv under folkmordet. Världsorganisationen gav därefter humanitärt bistånd till över 1,7 miljon rwandiska flyktingar under konflikten, varav de flesta återvände till Rwanda under åren 1996 och 1997. Delvis på grund av utformningen av de fredsbevarande styrkornas mandat lyckades man inte heller avvärja massavrättningen av 8000 bosniaker i Srebrenica 1995. Också för detta har kritiken varit hård. Kriget i Syrien belyser också det organisationens ofullkomlighet. Över 400 000 dödsoffer och 13 miljoner flyktingar på grund av konflikten är ett dystert faktum.
FN har en exceptionell ställning som koordinator av en mängd aktiviteter, en uppgift som ingen annan organisation kan utföra. FN behöver förstärkas, vilket fordrar att medlemsstaterna tar ett större ansvar för att bibehålla internationell fred och säkerhet. Vetorätten i säkerhetsrådet hämmar FN:s möjlighet att agera. Det pågår sedan länge en intressant diskussion om reformering av säkerhetsrådet och vetot. Det grymma kriget i Syrien har gett nytt liv åt den debatten. Generalförsamlingens valprocedur av generalsekreterare behöver även den reformeras, anser många.
FN fungerar som ett organ för att reda ut konflikter och planlägga internationella allmänna strategier i frågor som påverkar alla världsmedborgare. Idag är världsorganisationen viktigare än någonsin givet coronapandemin, klimatkrisen och den ökade nationalismen där länder allt mer isolerar sig. Organisationens har en oöverträffad betydelse som kontakt- och förhandlingsinrättning och som redskap för global opinionsbildning. Och FN är ett forum för fredligt kompanjonskap inom den senaste tekniken såsom artificiell intelligens (AI).
FN:s humanitära insatser räddar liv och minskar lidandet under och efter konflikter och katastrofsituationer. I detta arbete, som inbegriper katastrofbistånd, förstärks både de humanitära principerna och internationell humanitär rätt. FN spelar också en roll i det globala arbetet mot terrorism med säkerhetsrådet som en ledande aktör. Och riktade sanktioner har under de senaste åren blivit en allt viktigare metod för att sanktionera makthavare runt om i världen.
Idag pekar inte minst Coronapandemin på behovet av ökat multilateralt samarbete. Men tyvärr så genomgår FN detta år sin största ekonomiska kris på nästan tio år. Den totala budgeten för 2019 låg på 3,3 miljarder dollar, motsvarande dryga 29,1 miljarder kronor. Detta kan jämföras med New Yorks poliskårs budget på 5,6 miljarder dollar för 2019, d v s dryga 49,4 miljarder kronor. Det faktum att USA är betalningsskyldigt 1,3 miljarder dollar eller ca 11,5 miljarder kronor, en skuld som har ackumulerats under de senaste åren, lamslår organisationen.
Så när FN nu kritiseras för sina brister (och de finns som vi sett) så är det viktigt att minnas att FN inte är mer än summan av medlemsstaterna och när medlemsländerna väljer att inte agera så är risken stor att också FN misslyckas. Tyvärr.
info@opulens.se
