FILM. Så här i halloweentider kommer Clemens Altgård med ett skräckfilmstips. Det handlar om Doctor Sleep, en uppföljare till The Shining.
Nu i höst är Doctor Sleep tillgänglig på Netflix men den går också, så vitt jag vet, att streama via SF Anytime och Viaplay med flera plattformar. Filmen som gick på bio förra året bygger på Stephen Kings roman Doctor Sleep (Doktor Sömn) som utkom 2013 och belönades med Bram Stoker Award samma år.
Filmen fick blandad kritik när den kom och sågades också på sina håll. En trolig förklaring till den bitvis hårda kritiken är att Doctor Sleep är en uppföljare till The Shining och att det är upplagt för jämförelser med Stanley Kubricks mästerverk. En sådan jämförelse utfaller naturligtvis till nackdel för Mike Flanagan som regisserat Doctor Sleep. Men jag tycker ändå att Doctor Sleep är värd att se. Nu har jag visserligen också läst Stephen Kings roman och det kan möjligtvis vara så att den som redan känner till sammanhangen har lättare för att följa med i filmens olika turer och vändningar.
I The Shining var Danny ett barn med “speciella förmågor” och när vi i Doctor Sleep åter möter honom har han blivit en vuxen man med stora problem. Genom att döva sinnena med alkohol och droger har han försökt att stänga ute alla paranormala fenomen, men den metoden har också fört honom till ett bottenläge. När han så kommer till en liten stad i New Hampshire utvecklas hans liv på ett mer gynnsamt vis. Genom kontakt med några vänliga människor och AA inrättar han sig snart i en ny roll som vårdare på ett sjukhem. När hans psykiska krafter återvänder kan han återigen ta emot telepatiska budskap och uppfatta varsel.
Titelns Doktor Sleep kommer sig av att det är så Danny kallas av patienterna på sjukhemmet. Han har en unik förmåga att trösta och lotsa döende patienter över “till den andra sidan”. I den tegelstenstjocka romanen ägnas relativt stort utrymme åt det motivet. I filmen får det inte alls samma utrymme vilket inte är att undra på, då spänningsmomenten är det som driver filmen.
Via en flicka med magiska och telepatiska förmågor dras Danny snart in i en kamp mot en säregen sekt, “Den Sanna Knuten”, vars medlemmar är ett slags psykiska vampyrer. De är i en bemärkelse som utomjordingar och ser på mänskligheten som slaktboskap. Genom att mörda barn med parapsykologiska förmågor utvinner de en energi kallad “ånga”. De är helt beroende av den. Utan ånga dör de. Där hjälper det alltså inte med AA:s filosofi. Självfallet kan “Den Sanna Knuten” tolkas som en allegorisk framställning av missbrukarmentalitet och hur den förstör livet för många barn. Där finns också en konkret koppling tillbaka till Overlook Hotel i The Shining.
Den som har tid och lust med det bör avgjort läsa Kings roman, men för många är det nog fullt tillräckligt att se filmen som i hög grad bärs upp av Ewan McGregor, Rebecca Ferguson, Kyliegh Curran och Jacob Tremblay i de bärande rollerna. Som sagt så tål den här filmen inte att jämföras med The Shining och vissa av de visuella referenserna till Kubrick är mindre lyckade. Men bortsett från det kan Doctor Sleep ses som en habil skräckfilm i sin egen rätt.
CLEMENS ALTGÅRDclemens.altgard@opulens.se
