MINNESUTSTÄLLNING. Det är bara att se, tolka och beröras av något stort, av detta att vara trogen sin passion och leva sin dröm. Magnus Wijkström var en konstnär i ständig utveckling och det är gott nog, skriver Bo Bjelvehammar, med anledning av en aktuell minnesutställning.
Minnesutställning med verk av Magnus Wijkström
Galleri M
Eslöv
Utställningen pågår t o m 28 november
Öppettider: to-fr 12-18/lö-sö 12-16
När bildkonstnären Magnus Wijkström(1957 – 2019) dog förra våren, lämnade han efter sig en rik kollektion av bilder. Ett tusental stod staplade på en torkvind i Malmö, den stad där han i huvudsak var bosatt. Men han var född och uppväxt i Eslöv. Nu visas ett sjuttiotal bilder på Galleri M i Eslöv. I huvudsak rör det sig om målningar utförda i olja och akryl.
Magnus Wijkström växte upp i en högborgerlig miljö och den akademiska banan var utstakad, men tidigt visade Magnus att vad han ville var att rita och teckna, inte läsa latinsk grammatik och lösa textrebusar på grekiska. Han såg hur konstnärer målade och visade tidigt goda anlag. Det viktiga var att han valde ett eget liv bortom påbjudna konventioner och fastställda traditioner.
Istället för det allmänna gymnasiet valde han en grundläggande konstutbildning och senare gick han på Konsthögskolan Valand. Redan då fick han sin första utställning och under sin livstid hann han med ett trettiotal utställningar.
I snitt sålde han fem till tio bilder varje år. Det var ju den stora haken – han var ingen framfusig person och saknade förmåga att marknadsföra sig själv. Han tvingades till ett annat arbete, inom äldreomsorgen, för att överleva. Men han övergav aldrig konsten och den förblev hans stora passion genom livet.
I början av sin karriär målade han landskap och stilleben, men var också influerad av popkonst. Sedan lämnade han den föreställande konsten och började med nonfigurativt måleri. Särskilt sökte han tänja gränser och utforska en värld av geometriska mönster.
Det fanns mycket i Magnus Wijkströms huvud, som ville komma ut. Det finns ofta en trängsel och en mångfald av symboler och emblem i hans bilder. Inte sällan håller han tillbaka koloriten för att formen ska framträda, eller snarare formspråket.
Det finns hela tiden i Magnus Wijkströms bilder ett trevande, ett sökande efter nya sätt att uttrycka sig, nya vägar att gå och denna nyfikenhet är utmärkande för hans skapande. Han är på väg, hans bilder pekar mot rörelse och dynamik.
Ibland kan både form och färg stillna, i breda stråk och i skiftande vägar. Då är han som bäst. När han finner ro och trygghet i en egen rytmik och vila. Han var hela tiden på väg i sina bilder mot något större, expressivt och färgstarkt, på väg mot att fullända sin egen stil.
Det är bara att se, tolka och beröras av något stort, av detta att vara trogen sin passion och leva sin dröm. Magnus Wijkström var en konstnär i ständig utveckling och det är gott nog. På ett sätt var han en stor konstnär i en liten, trång värld!
bo.bjelvehammar@opulens.se
